Åter en härlig morgon. Tyvärr har jag inte vädret med mig, men ändå. Man får helt enkelt göra dagen bra utan det. Känner mig frisk och kry och har hela dagen framför mig, härligt.

Kort dag i skolan idag också. Ska bara lämna in ett AL arbetet som jag gjorde klart igår. Sen har vi historia, där ska jag vara duktig och råplugga faktiskt!

Känner att jag sett saker mer positivt på sista tiden. Men antar att det bara är bra, för jag mår ju mkt bättre. Igår kväll hade jag ett seriöst snack med min pappa. Han var lite deppig, så jag berättade för honom varför jag älskar honom, varför folk ser upp till honom, varför han ska se saker positivt och lägga dom negativa sakerna längs bak i huvudet, varför han inte ska tänka för mkt på det som hänt utan frammåt. Han har ju livet framför sig. Och sanna mig ord, han grät. Pappsingen. Jag har aldrig sett honom göra det förut. Jag vet inte om era pappor gråter? Men ni som känner min pappa vet hur han är som person, och skulle ni någonsin anat att han skulle börjat gråta? Jag tycker det är underbart. Min pappa har tagit ett steg närmre mig känns det som, ett steg närmre civilisationen igen. Det har varit en jobbig tid, men hallå? Vi har klarat det tillsammans, och nu, nu börjat det för en gång skull se lite bättre ut. Ska fortsätta och peppa honom, det är verkligen nu jag har förstått hur mycket det betyder och hur viktigt det är.

Pappa, jag älskar dig.

 

Tove

23 februari 2008 01:39

Jag gåter nässtan när jag läser detta, kan inte tnka mig att se din pappa gråta. Är glad att ni står varandra så nära, det är skinnad mot vad jag gör med min pappa. Puss på dej Pillan

 

pernilla

24 februari 2008 14:13

Men du, det kommer en vändpunkt för er också. Det kommer, ska du se. Gäller bara att fortsätta kämpa. Han är ju ändå din PAPPA. puss, saknar dig !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...