"Ibland måste man bryta mor regler, för att sätta saker och ting till rätta igen"

Det är för tidigt för mig att vara uppe, men jag vill ändå inte somna om. Rädd för att det aldrig ska bli detsamma när jag vaknar upp igen. Idag mår jag inte bra. Verkligen inte bra. Så mycket som går runt i min hjärna att jag knappt vet vad jag heter längre. En massa skit jag har fått tagit på sistone. Ett beslut jag väntar på. Eller två? Iallafall, jag har inte kunnat sova mycket i natt. Och när jag vaknade var min stackars kudde blöt, blöt av mina tårar. Något hemskt borde hänt i min dröm, och du skulle gärna vilja vet vad va? Det skulle inte jag.

Det räcker med problem nu!

För bara några veckor sen mådde jag hur bra som helst. Har aldrig mått så bra i hela mitt liv som jag gjorde då. Det var nog mycket pga av en person. Som inte funnits i mitt liv innan, men klev in och gjorde mig till någon jag länge velat bli. Jag var fulländad. Jag var nöjd. Och även om inte solen sken, så fann jag ljuset i honom. Det ljuset som gjorde att jag ville gå vidare. Med honom.

Jag kan längta tillbaka till den tiden ibland. Men jag är ändå ingen som vill få det gjorda ogjort eller gå tillbaka och leva perfekt. Det vill jag inte. Jag är ingen sån person. Om jag stöter på problem, ger jag kattsingen i att jag ska klara mig igenom dom. Och när jag gjort det, det är då jag mår så mycket bättre. Bara tanken av att jag just klarat mig igenom en sak jag trodde var omöjlig. Det kanske låter hemskt. Men tänk om man kunde göra dom saker man ångrat ogjorda ? Då skulle alla i samhället vara perfekta. Ingen skulle någonsin ha problem. Vad hemskt.

Fast nu börjar det bli lite väl mycket för mig, alla problem, alla tankar, allt kommer på en och samma gång. Och det jag gjort ångrar jag inte. Men bara trött på att behöva komma i kläm för era handlingar. Ni säger att den ene bara tänker på sig själv, och tvärtom. Men hallå, det är ju ingen av er som tänker på mig? Förstår ni inte.

Allt det goda i livet har vänt sig emot mig. Jag undrar bara, när ska ni förstå? När ska ni tänka er in i min situation? När får jag det liv jag vill ha?

Kanske om ett år, kanske om en vecka, kanske aldrig.

Det är det ingen som vet, inte ens du!

<3

"Natten är fortfarande ung, men jag blir bara äldre och äldre".

Så jag satt och funderade, som jag ofta gör.

Då kom jag och tänka på en text jag läste för några år sedan. Som jag fastnade för då. Jag  letade upp den, för jag ville se om jag hade ändrat tycke för den. Det hade jag inte, så här kommer den. Den är ifrån en bok som heter "du och jag om kärlek"  Det är en pojke som har skrivit den, så sött. Så här kommer den :

Jag har en förfärlig hemlighet!

Den är det bara jag som vet.

Den gör mig kall och brinnande het

som om jag svalt en brännmanet.

Hon heter Lisa och är snart 10 år.

Hon har ljusblåa ögon och brunsvart hår.

Steffe säger att hon har en flodhästbak.

Han är en dum en som saknar vanlig smak.

Ni skulle bara se hennes fräknar!

Dom sitter jag på matten och räknar. 

Otaliga är dom som stjärnor om natten.

Oj, vad jag gillar att räkna på matten.

Men - hemska tanke! - om det kom fram

att jag gillar Lisa. Då dog jag av skam!

Därför ropar jag som dom andra på jumpan:

"Titta på Lisa, med flodhästrumpan!"

SOV GOTT !

<3