"Life's greatest adventure is finding your place in the Circle of Life"

Mm, det stämmer nog mycket väl.

Har jag funnit min plats i livet?

Har du funnit din plats i livet?

Nej det går ju inte riktigt att säga efter sina 16 år vid liv.

Men jag är på god väg.

Och jag känner att allt jag gör, allt jag säger faktiskt spelar en roll nu och formar mig till den jag är, och den jag ska bli.

Det där lät konstigt va?

Men förut kändes det som att inget spelade någon roll, jag fortsatte leva mitt liv som det varit dom närmaste åren. Jag hade det jag ville ha, var nöjd med det. Men nu, nu finns det så mycket mer. Och jag är nyfiken. Jag vill växa. Och då menar jag inte på längden(även om det också skulle kännas lite skönt, fast jag vet att jag redan slutat och växa, men ändå, det hörde inte till saken). Jag tror att när man nått sitt mål, när man fått igenom dom viljor man vill få igenom. Då är man fulländad. Även om man inte blivit rik, lever som en barbie, eller har snyggaste bilen. Bara man känner sig nöjd. Det är då man hittat sin plats i livet.

Men sen måste man ju såklart leva i nuet också. Jag kan ju inte sitta här och planera ut exakt hur min framtid kommer att se ut. För det vet jag ju inte. Jag har ingen aning. Och det vill jag förresten inte veta heller. Bara tanken av att jag vet att jag någon gång kommer hitta min plats, gör mig rätt så glad ändå.

Men just nu, som Pernilla 16 år, tror jag redan jag har hittat min plats. Tyvärr, går inte allt som planerat. Men det ska väl inte gå felfritt heller. Men jag fortsätter att kämpa. Ingen idé att ge sig nu när jag vet vart jag hör hemma. Jag kanske inte borde säga det, men jag saknar dig.

NATTI

<3

 

Månen

1 mars 2008 00:43

Cirkel säger du..
Mer ett sträck. För livet tar slut!

/Månen.

http://moonlander.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...