Alla inlägg under mars 2008

Av Pernilla Salo - 31 mars 2008 22:37

Haft häcken full hela dagen, så har inte hunnit med att skriva alls.

Men man får hitta sina luckor, och vipps, jag hittade en just nu!


Idag har jag simmat,så kommer säkert vara stel som en vandrande pinne i morgon. För dom är väl stela? Har aldrig haft en tyvärr. Lite läskiga enligt mig. Men iallafall.


Simmningen gick bra, jag fick MVG på både 1000 m fritt, då man skulle simma under 25 min och på att trampa vatten i 12 min. Jag som alltid varit en dålig simmare, jag som alltid sjunker? Jag kan inte säga annat än att jag är nöjd. Därför jag var tvungen att skryta lite om det.


Har hela allmanackan full med saker den här veckan. Och jag kan bara säga en sak, jag tror ja gillar det. Det händer ju saker, och man känner sig lite viktig.

Nej, i morgon ska jag ta tag i samhällskunskapen.

Och på Onsdag ska jag och Dalal ha plugg-dag, det behövs, för oss båda. Heja oss!


Nu ska jag sova, och jag ska sova gott!


<3



ANNONS
Av Pernilla Salo - 30 mars 2008 18:00

Alla där ute kan vara en hjälte.

Ett ord kan räcka, en kram kan värma.

Bara igenom att vara du, så finns det alltid någon som uppskattar dig för det.

Du är bra.

Du är lika bra som alla andra.

Och bara igenom att säga "Hej" till en gammal vän på ICA, så kan du vara hjälte för en dag.

Vi har det innom oss.

Allihopa.

Till och med du, som tvivlar.

Till och med du, som slåss.

Till och med du, som bråkar med dina föräldrar.

Till och med du, som skriker åt katter.


Det gäller bara att inse det.

När du väl gjort det, är det bara och börja.

För vem behöver inte en hjälte lite då och då?


<3


ANNONS
Av Pernilla Salo - 30 mars 2008 10:59

Nu har snart ett till lov passerat. Och tiden går extremt fort. Jag har hunnit med nästan allt jag velat hinna med på lovet.

Utom en sak.

Saken man gärna inte nämner namnet på.

Saken man gärna sopar under sängen och väntar på att det ska bli dammigt så man inte hittar det igen.

Allt plugg.


Matteuppgifterna gör inte sig själva tyvärr. Samhällskunskaps inlämningen gör inte heller sig själv. Och det är bara pernilla salo som kan ta tag i det. Men hon gör inte det. Hon har lite svårt med den biten. Och om ni frågar henne i morgon, om hon gjort det hon skulle i skolväg. Vill hon gärna berätta för er, att hon gjort det. Men, i det här fallet kan man inte vara säker. Hon behöver nog någon som säger till på skarpen, någon som drar henne i kragen eller bankar lite vett i henne som Rafiikki gör i lejonkungen.


Jag har längtat till skolan.

Nästan fullt ut. Det enda problemet är dom bortlagda arbetena. Jag vill bara inte att det ska börja stressigt igen, direkt efter lovet,

 

Sen gillar jag inte söndagar, har aldrig gjort.

Och ett: kan bero på att man oftast har sovit lite under helgen, i det här fallet lovet och är  sisådär lagom trött.

Två: man har alltid plugg och göra, som ska vara klart till veckan,

Tre: det är måndag i morgon.

 

Och om jag ska vara ärlig så gillar jag inte måndagar så värst mycket. Det är kul att vara i skolan, men dagen är så lång. Sen har jag jobb direkt efter. Så det brukar bli lite stressigt.

 

Men i morgon ska det bli en bra måndag!

Hoppas eran också blir det.

 <3
Av Pernilla Salo - 29 mars 2008 21:21

Ja, idag har vi lagt ut våran musikvideo på youtube.

Så nu kan även ni se den!

Bra va?


Kanske lägger upp spökfilmen sen också ^^


Men låt det smaka, eller vad man nu säger.


http://www.youtube.com/watch?v=HGHiwfgtUiA


<3

Av Pernilla Salo - 29 mars 2008 03:26

Nu sitter jag i sängen, avnjuter en grönsakssallad och klockan är 03.23

Fråga min inte varför jag är vaken nu. För inte ens jag skulle kunnat svara på den frågan.


Jag vill bara försöka förstå en sak.

Postmänn, postkvinnor, postutdelare, postpersoner, ja, vad dom nu kallas.

Hur tidigt går dom egentligen upp för att hinna dela ut all post innan vi vaknar?

Jag trodde, och har aldrig riktigt undrat, men jag har alltid trott att dom börjar runt fem-sex på morgonen kanske.

Men nej, inte det.

Jag knallade nyss hem från Sofia.

Och då, klockan tre på natten/morgonen, ja vad det nu är.

Då står en stackars post-utdelade, och sorterar post eller vad hon nu gör i sin gula post bil.

Jag tyckte synd om henne.

Men om hon valt yrken, så är det hennes val.

Och vad vet jag, hon kanske gillar att gå upp klockan tre på morgonen?


Nu ska pernilla ta och sova också.

Hon ska försöka sova länge i morgon, längre än vanligt!


<3

Av Pernilla Salo - 28 mars 2008 11:22

I natt drömmde jag en av dom hemskaste drömmar jag någonsin drömt.

Jag kollade på en skräckfilm igår, med massa dockor som levde och äckliga clowner. Men det var inte därför.


Utan drömmen handlade om min familj. Jag, mamma, pappa och Sandra.

Vi var fast i ett hus tillsammans. Det enda som fanns var en hiss.

Jag ville kolla om det gick åka ner med hissen, men ingen annan vågade i min familj. Alla var rädda. Så jag frågade mamma om hon kunde följa med.

Min mamma sa okej, fast hon tyckte att det säkert skulle finnas äckliga saker på dom andra våningarna. Så hon band någonting för mina ögon, så att jag inte skulle kunna se.


Så stod jag i hissen, otroligt rädd. Allt var mörkt, och jag ropade på mamma, tre gånger, men inget svar. Jag fick panik, var hon inte i hissen?, hade någon tagit henne? Jag litade ju på henne, övergav hon mig. Jag tog av mig det jag hade för ögonen. Då såg jag samtidigt som jag åkte ner för hissen, ner till något hemskt. Stod mamma där uppe, kvar i rummet. Jag kunde se hennes elaka och nöjda flin. Samtidigt som jag slogs med tanken av att hon faktiskt hade lämnat mig, lämnat mig för att dö. För det som fanns där nere var inte trevligt mina vänner. Jag åkte ner, fick panik och hela hissen förvandlades till en trappa, en svängig trappa som det hela tiden försvann trappsteg ifrån. Jag sprang allt vad jag hade, jag vill inte åka ner. Jag ville upp till min familj. Så jag sprang, hoppade, och givetvis lyckades jag precis komma upp över kanten till rummet innan trappan gick sönder.


Jag förstod inte varför min mamma övergav mig? Jag litade på henne, och nu var jag knäckt. Jag satt i ett hörn resten av drömmen, ingen sa ett ord till mig. vad hade jag gjort. Vi blev räddade. Jag bestämde mig, nej, jag kan inte leva med den här familjen. Min syster försvann, hann inte se henne. Jag gick och gav pappa en sista kram, han hade ändå inte gjort så mycket. Jag tror inte han hade varit med på själva grejen. Men mamma, jag såg henne, hon såg mig. Vi tittade på varandra och inte ens då, sa hon förlåt. Hennes blick var ingen snäll blick. Den sa stick härifrån. Och det var det jag gjorde. Själv i hela världen utan familj vandrade Pernilla vidare. Och mamma låg tryggt den kvällen och sov, utan och bry sig ett minst dugg.






Av Pernilla Salo - 27 mars 2008 10:04

Trött är bara förnamnet på vad jag är just nu.

Klockan stod på nio.

Jag gick upp.

Ögondroppar i.

Kläder på.

Mot solariumet.

Hem, duscha, göra sig i ordning.

Lite frukost om man har tur.


Och klockan är bara tio.


Idag  blir annars en rolig dag.

Ska åka in till stan, träffa Marina och Uno ( en ssu kille från Sunne?!, tror ja)

Sen blir det myskväll/filmkväll i UNF lokalen.

Jag och Marina ska köpa massa godis också, fast jag ska vara duktig och inte äta någonting.


Kände mig duktig igår också, när jag fick godis i mitt city om man handlat för mer än 100kr. Jag gav det till mina godissugna kompisar Tove och Cicci istället. Jag är stolt. Heja mig!


Och jag vet att det ligger en marabou chokladkaka i skåpet, över mikron.

Men nej, rör inte. Tänk inte ens tanken.

Mina vänner, jag ska se hur länge jag klarar mig utan godis !

Bara en kul grej.


Ha en bra dag, hoppas solen är med oss hela dagen också!

hum

Av Pernilla Salo - 26 mars 2008 18:34

Kroppen säger si,

knoppen säger så.

Hela jag är en blandad godispåse.

Fast utan godis.


Helt klart förvirrad.


Fråga mig

1 besvarad fråga

Sök i bloggen

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Mars 2008 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Blogkeen
Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se