Nu sitter jag i sängen, avnjuter en grönsakssallad och klockan är 03.23

Fråga min inte varför jag är vaken nu. För inte ens jag skulle kunnat svara på den frågan.

Jag vill bara försöka förstå en sak.

Postmänn, postkvinnor, postutdelare, postpersoner, ja, vad dom nu kallas.

Hur tidigt går dom egentligen upp för att hinna dela ut all post innan vi vaknar?

Jag trodde, och har aldrig riktigt undrat, men jag har alltid trott att dom börjar runt fem-sex på morgonen kanske.

Men nej, inte det.

Jag knallade nyss hem från Sofia.

Och då, klockan tre på natten/morgonen, ja vad det nu är.

Då står en stackars post-utdelade, och sorterar post eller vad hon nu gör i sin gula post bil.

Jag tyckte synd om henne.

Men om hon valt yrken, så är det hennes val.

Och vad vet jag, hon kanske gillar att gå upp klockan tre på morgonen?

Nu ska pernilla ta och sova också.

Hon ska försöka sova länge i morgon, längre än vanligt!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...