Skrev en liten kort text till svenskan. Läraren blev imponerad och jag med kan ni lova. Så tänkte att jag lägger upp den här. Så får ni läsa om ni vill...

Det var första vårmorgonen vid stranden

Hon hade aldrig sett vågorna så mjuka. Så otroligt varsamt strök dom fram in mot land. Gjorde avtryck i den kalla sanden. Solen skymtade fram lite då och då mellan ett träd och bländade hennes syn. Hon drog handen i det fuktiga täcket med strån som sträckte sig ut över kullen. Det var nästan grönt nu och hon kände att det var mjukt. Den vita årstiden som faktiskt hade varit vit i år, var på väg bort. Och för första gången kände hon att solen värmde. Sanden var fortfarande stel och kall när hon smög ner för att känna på vattnet. Skorna hade hon lämnat hemma. Känslan som steg inom henne när hon sakta tassade från mjukt gräs, till hård sand, och blött hav. Hon gillade att stå med halva foten i vattnet och känna hur tårna sakta blev vitare. Vattnet var fortfarande kallt, det hade ju endast gått fyra månader sen tomten hade varit på besök. Hon började vicka på tårna, för att få tillbaka värmen igen. Det gick inte, så hon tassade rätt fort den här gången upp till kullen igen. Virade tröjan hon satt på förut runt dom kalla små liven och blickade åter igen ut mot havet. Hon la sig ner, tittade på en mås som sakta cirkulerade där uppe. Hon kunde bara använda det blåa och det vita på färgkartan, om hon nu skulle måla ner det hon såg. Det skulle hon inte, för så fort hon kom hem skulle hon krypa ner i sin säng och känna värmen från täcket. Det var fortfarande rätt tidigt på dygnet. Hon kanske till och med skulle låna pappas tofflor. Han sov ju ändå. Små prickar började synas på hennes armar och ben så hon tyckte det var dags att gå tillbaka. Hon sprang den här gången, men dom kalla fötterna kände inte dom vassa stenarna på marken. Dom kände ingenting.

jag letar efter ett ord

ett helt nytt ord

ett ord som ingen någonsin hört

jag letar efter ett ord

som beskriver mina känslor för dig

Nu har jag en stund över. Morgonen har börjat bra, som vanligt. Jag är nog det mest sällsynta arten av alla morgonmänniskor. Idag vaknade jag innan väckarklockan fast det visste jag att jag skulle göra redan kvällen innan.

Klockan stod nämlingen på halv tolv när jag gick och la mig, och som jag alltid gör innan jag somnar är att räkna ut hur många timmar jag får sova under natten. I det här fallat, hela 9 ½ timmen. Kan inte ens minnas sista gången jag sov så mycket. Så allt som allt sov jag iallafall 8 timmar, och jag har inte varit så här utvilad på länge. Jag är nog en person som inte behöver så mycket sömn. Men jag ser det som positivt, då jag tycker jag sover bort för mycket tid av mitt liv. Men det kan disskuteras. Och det orkar jag inte nu.

För snart ska jag till skolan och jag är glad. Har saknat det lite faktiskt. Det ska bli skönt och komma tillbaka till verkligheten igen efter drygt en veckan slapphet. Idag blir det dock en lång dag. Eftersom jag går till fyra, sen måste jag ta bussen till jobbet efter det. Måste hinna köpa någon mat innan. Så kommer jag hem ungefär 22.00 ikväll. Men jag är glad ändå. För glad, nej ovanligt glad. Jag är sådär sprudlande glad. Sådär, ja ni vet? Jaja, jag är glad. Och det är skönt. Som Dalal sa till mig igår, "Fy fan, alla behöver en vän som du Pillan". Och det är det jag lever för. Glada människor är bra människor. Så gå ut och sprid glädje. Det ska iallafall jag göra nu.

<3

"Det finns ingenting här, som är värt att skriva upp"

Lovet med stort L. Verkligen. Men jag orkar inte gräva upp gamla saker igen. Jag vill få tillbaka gnistan. Inte med skrivandet. Utan min livsgnista. Visst, den finns där. Jag ska bara plocka fram den. Men det blir väl nu när man börjar leva igen. Det känns faktiskt som så när jag åter går tillbaka till vardagen med skola och så. Det kommer inte vara den gamla vardagen. Förändringar händer. Nu börjar den nya vardagen. Tåget drar vidare. Även om jag hade önskat tåget stannat för längesen, så jag kunnat kliva av. Men man får inte allt man vill ha. Det funkar inte så, men hej? Jag lever.

<3

Nu har det börjat !

1. Anna : Du lyser lika starkt som solen, och du gör mig glad.

2. Malin: Jag behöver ingen spegel, jag kan spegla mig i dina ögon.

3. Krook: Ingen kan skratta så underbart som du.

4. Mattias: Om du var en ö, skulle jag vara havet runt omkring.

5. Anton: Du luktar så gott, så en parfym behöver jag inte.

6. Rainman: Om ditt ben hade ha gått av, så skulle du fått mitt.

7. Dalal: Du värmer lika mycket som min morgonrock i en bastu.

Ni som inte vet vad jag håller på, kan läsa lite längre ner. Och hänga på om ni vill :)

När jag var och borstade tänderna kom jag på en mycket smart idé. Jag skriver ju ofta om hur jag mår och hur jag känner och så. Men det kan ju bli rätt tråkigt i längden, nu när jag är inne i en liten svacka också. Men då tänkte jag, varför inte liva upp stämmningen lite med en rolig sak jag kom på.

Den går till så här:

Du drar din muspekare till ”kommentera” och skriver in ditt namn. T ex, Marie. Inte så svårt va? Och ni vet ju vad ni heter, och ja. Det räcker nog så.

Sen så har jag redan skrivit en lista med lite små meningar som kan pigga upp din vardag. Och dom kommer slumpmässigt delas ut till er som kommenterar med erat namn.

T ex, om du är nr:1 och kommenterar, får du mening nr:1 helt enkelt. Sen så kommer jag fylla på ett nytt blogginlägg med era namn och era meningar. Så på det viset får jag ha lite kul, och ni behöver inte göra mycket för att bli beundrade. Det är lätt som en plätt.

För er som inte vill delta i min lilla sak, jag just hittat på. Så förstår jag er, men då missar ni något.

Pick me. Choose me. Love me.

- från Greys Anatomy, bästa scenen i hela tv-serien.