Någonting som jag skrev för ett tag sen.

Jag skulle inte klara av dom tomma stegen,

dom ihåliga andetagen,

dom gömda skratten.

Jag skulle inte klara av dom ensamma nätterna,

dom onödiga morgnarna.

Jag skulle inte klara av det,

om du lämnade mig.

Din ljuva stämma skulle suddas ut,

förvandlas till något grått och trist.

Havet och vågorna skulle inte vara lika vackert,

om du inte satt bredvid.

Jag skulle inte klara av det.

Jag skulle inte klara av det,

om du lämnade mig.

Jag skulle inte klara av det.

Det måste ändå vara bevis på att jag har förändrats.

Eftersom jag nu,kan sitta här idag, och titta på orden och glädjas

Glädjas av att jag faktiskt klarade av det.

Det har nog stärkt mig.

Och om jag kan,

kan du!

Jadå, så var det äntligen tisdag. Fast det blev inget vidare plugg för min del. Inte seriöst iallafall. Jag och Marina satt vid lappens dator och redigerade bilder på photoshop till våran tidning. Även den heter PMS, för att vi är kära i PMS. Yäs!

Nu sitter jag och Anton och skriver spanska, men ingen av oss är vidare proffs, så det går väl inte framåt precis. Äh, jag tar igen det en annan dag. Vilket jag säger till ungefär allt. Därför ska jag ta tag i lite saker när jag kommer hem sen. Spanska uppgift som ligger och släpar, svenska novellen som ska göras, jah, men det ordnar sig. Det har det ju alltid gjort.

Nu hade jag tänkt att ta mig hemmåt, få i mig något att äta. För jag och Marina åt bara knäckebröd, eftersom vi inte gillar korvgryta.

Skriver mer intressant sen.

puss.

<3