Jadå, så var det äntligen tisdag. Fast det blev inget vidare plugg för min del. Inte seriöst iallafall. Jag och Marina satt vid lappens dator och redigerade bilder på photoshop till våran tidning. Även den heter PMS, för att vi är kära i PMS. Yäs!

Nu sitter jag och Anton och skriver spanska, men ingen av oss är vidare proffs, så det går väl inte framåt precis. Äh, jag tar igen det en annan dag. Vilket jag säger till ungefär allt. Därför ska jag ta tag i lite saker när jag kommer hem sen. Spanska uppgift som ligger och släpar, svenska novellen som ska göras, jah, men det ordnar sig. Det har det ju alltid gjort.

Nu hade jag tänkt att ta mig hemmåt, få i mig något att äta. För jag och Marina åt bara knäckebröd, eftersom vi inte gillar korvgryta.

Skriver mer intressant sen.

puss.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...