Jag måste vara ovanligt pigg eller något. För dom senaste dagarna har jag vaknat åtta av mig självt. Har inte ens behövt ställa väckarklockan.

Ska jag dra mina underbara dagar framöver ( i skolan då)? Ja, varför inte!

Onsdag (igår): 12.50 - 16.00 (två lektioner bara, pga inställd kommunikation)

Torsdag(alltså idag): 12.40 - 14.20 ( en lektion bara, pga inställd kommunikation och engelska)

Fredag: 10.30 - 12.10 ( endast en lektion, pga spanskalärare bortrest, så jag ska jobba hemma med det).

Nästa måndag: 10.30 - 16.00 ( en vanlig dag, men vi ska spela basket, yää!)

Nästa tisdag: 09.15 - 14.10 ( nationella prov i engelska, och inställd spanska, eller jobba hemma rättare sagt)

Nästa onsdag, torsdag, fredag är vi lediga ju, för valborg och första maj och så.

Kan man vara annat än överlycklig?

Eftersom jag börjar efter lunch idag, så ska jag och sofia vara duktiga och plugga hemma innan. Så nu väntar jag på den filuren. Vi ska plugga spanska.

Nu kände jag att det blev lite mycket skola, eller vad säger ni?

Äh, då kan jag väl säga att planerna för valborg är fixade, mitt rum ser ut som helvete(ursäkta ordvalet) och att jag ska ut och sätta mig i solskenet nu. Hej svejs på er!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...