Jag vill skriva om någonting som betyder något. Och det kanske inte betyder någonting för er eftersom vi inte gått igenom samma saker. Men det är ändå viktigt för mig att nå ut och få er förstå. Att man aldrig ska ta saker förgivet, och det har säkert era föräldrar sagt någon gång. Att saker inte blir bättre om man inte gör någonting åt dom. Att saker vi vill ändra på, inte ändrar på sig om vi inte gör någonting. Att ett blad från en blomma kan betyda så mycket mer för vissa än andra. Och att en låt kan vara hjärtskärande, medan någon annan ser det som en helt vanlig låt. Jag kan ta ett ex.

Du måste finnas, du måste.

Jag lever mitt liv genom dig.

Ja, vad tänker ni på då?

Helen Sjöholm? Eftersom hon brukar sjunga den.

Är det bara ett par ord?

Blir ni berörda?

Jag kan i alla fall säga att jag blir grymt berörd och gråter nästan jämt till sången. För mig har den en betydelse och för mig kommer den alltid att symbolisera hopp och styrka. Texten passar så bra in på vad jag gick igenom när min pappa låg på operationsbordet. Jag gick igenom samma tankar om och om igen.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig jag är så liten på jorden?

Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

För mig är det inte bara en sång. Då var det en sång jag kände igen mig i. En sång jag kunde gråta hur mycket jag ville till, och kanske må lite bättre sen efteråt. Nu idag, är det en sång att finna trösten i. Att se livet från en positiv sida.  

Men allt är inte bra än idag. Mitt liv kommer aldrig att bli som det var innan. Men vad gör det? Vi förlorade i alla fall inte kampen. Nej, vi klarade det pappa. Vi tog oss ur det.

Jag vore ingenting om du inte fanns.

 

Tovis

27 april 2008 23:13

En mycket välskriven och fin text må jag säga. Jag blir rörd.

http://sjufyrtiosju.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...