Jag fick en klocka idag, av en pys som varit i Thailand.

Tack Mårten!

Den var skitsnygg.

Idag är det söndag.

Jag har tillbringat den här söndagen med Tove.

Vi gjorde muffins, fast hade inga fomar. Så det blev en muffins-kaka. (Namnet kommer ifrån den goda kladdkakan vi annars brukar göra)

Det var mysigt iallafall.

Men jag är sjukare idag, än vad jag var igår. Det är jobbigt. Eftersom vi har idrott i morgon och jag och Tove kanske ska börja träna igen också. Hörde ni? Ja, helt riktigt. Du såg nog rätt. TRÄNA.

Men det ska bli skönt. Och kul.

Nej, nu ska jag knarka mina halstabletter. Och se fram emot i morgon. Vanligtvis gillar jag inte söndagar. Men den här har varit bra.

<3

Kom nyss hem med sista skåre bussen, och som vanligt såg man folk man kände. Alltid trevligt. Det som var mindre kul är väl folk som spyr, men man har vant sig nu!

Vi var hos Nikko, riktigt trevligt! Och tror vi var ute och cp:ade oss i två timmar. Bara gick runt, och sprang och massa kul. Jag njöt verkligen. Längesen jag var så glad. Tack.

Vi spelade klädpoker, och jag säger inte vem som förlorade, det får bli en hemlighet. Trevligt hade vi iallafall.

Nu är jag lite hungrig och min mage säger att den vill ha mat. Så jag ska vara snäll och ge med mig lite. Tänkte ta något. Sen blir det bums i säng. Jag är ganska trött. Och min hals gör ont. Men nu orkar jag inte tänka på det!

Natti

<3

"Jag visste ingenting förens du berättade"

Hur kunde jag tro att allt var bra?

Historien jag inte trodde fanns,

blev verklighet på grund av det du sa.

Det var du som var pojken i sagorna.

Den olyckliga pojken som alltid sa:

Det är inte värt att leva ett liv som mitt,

då jag bara får ge men aldrig ta.

All skit jag bärt på, i alla dessa år.

Du lämnade mig, kvar blev jag med mina sår.

Det skaver fortfarande än i mitt bröst,

och något som fortfarande ekar, är ljudet av din röst.

Hur kunde du lämna mig, jag förstår inte hur?

Jag som slutat tro på lycka, jag hade kanske bara otur.

Vredet och ilskan du gav, bär jag varsamt med mig.

Hur kunde jag tro att allt skulle ordna sig?

Hittade lite anteckningar från längesedan.

Väldigt längesedan.

Kul och läsa, inte alltid kul och minnas.

Men sånt är livet.

Puss.

<3

Som ni säkert redan märkt snöade det när ni vaknade? Eller för er som sover lite längre än vad jag gör, så regnade det kanske. Men snö i Karlstad i april, nej det tycker inte jag verkar helt fullt normalt.

Igår hade jag och Tove spa-kväll. Det var jätte trevligt, men banan, honung och havregryn kanske inte är den bästa kombinationen av ansiktsmask. Men det är sånt man lär sig. Vi blev iallafall rena och vackra.

Idag har jag ont i halsen, så när tove åkte hem, gick jag till ICA och köpte halstabletter. Köpte även dyr glass, så nu ska jag sätta mig i soffan, ta fram den, bara sitta och slöa och ha det gött.

<3

Oj? Ingen uppdatering kanske ni tänker som varit inne. Nej, Pernilla har haft det fullt upp. Så ingen tid för dator överhuvud taget. Både bra och synd. Men mest bra tror jag?!

I onsdags jobbade jag ju, skrev en liten kortis då, sen blev det sängen. Torsdags sov marina hos mig. Vi gjorde egen pizza, som för den delen blev super god. Jag rekommenderar er att köpa färdig-pizzadeg från ICA, lägg på det du vill ha, och vipps in i ugnen. Kan det bli lättare? Kanske just därför jag och marina gjorde just det!

Sen tittade vi film, Honey blev det. Och för er som har sett den, visst blir man sådär lagomt avundsjuk på Jessica Alba, som dansar grymt bra. Och visst blir man danssugen efteråt. Det blev iallafall vi, och dansade runt mest hela kvällen sen. La oss faktiskt tidigt.

Idag är det fredag. Vad händer? Jodu, jag vet inte. Kom nyss hem, då vi fick skjuts, går extremt mycket snabbare. Jag ska ha bil! Och ett körkort då.

Så nu ska jag kanske plugga, kanske sola, kanske ut och gå, kanske baka muffins, kanske titta sunes sommar, kanske ja, jag vet inte. Men jag gillar att ha all tid i världen, och idag känns det faktiskt som om jag har det. Så varför stressa? Och varför bestämma mig nu, när jag kan göra det sen.

Ha en bra kväll !

<3

Idag hade jag lite dötid på jobbet.

Satt och funderade och det här blev reslutatet.

Att ångra kanske gör mig klokare.

Att förtränga kanske gör mig gladare.

Att inse mina misstag kanske gör mig modigare.

Att förlåta kanske gör mig till en bättre människa.

Att förneka kanske hjälper för stunden.

Men att glömma, kommer aldrig någonsin göra mig lyckligare.

För även om vi blickar framåt, kommer alltid det som ha varit betyda något.

Se framåt, men glöm inte bort mig.

<3

Någonting som jag skrev för ett tag sen.

Jag skulle inte klara av dom tomma stegen,

dom ihåliga andetagen,

dom gömda skratten.

Jag skulle inte klara av dom ensamma nätterna,

dom onödiga morgnarna.

Jag skulle inte klara av det,

om du lämnade mig.

Din ljuva stämma skulle suddas ut,

förvandlas till något grått och trist.

Havet och vågorna skulle inte vara lika vackert,

om du inte satt bredvid.

Jag skulle inte klara av det.

Jag skulle inte klara av det,

om du lämnade mig.

Jag skulle inte klara av det.

Det måste ändå vara bevis på att jag har förändrats.

Eftersom jag nu,kan sitta här idag, och titta på orden och glädjas

Glädjas av att jag faktiskt klarade av det.

Det har nog stärkt mig.

Och om jag kan,

kan du!