Direktlänk till inlägg 6 maj 2008
Ja gick igenom köket, men stannade upp halvvägs. En läskig stillsam känsla spred sig inom mig. Jag vände mig om för att försöka lista ut vad som stod på. För jag kände att någonting inte stod rätt till. Jag tog ytterligare några steg, men ljudet var som bortblåst. Det kändes precis som om jag var fast inuti mig själv. Och jag kunde verkligen höra hur alla mina organ arbetade och hur mitt hjärta dunkade vilt.
Huset var dött. Jag förde mig lika stillsamt som allt runtomkring mig men mina fotsteg ekade ändå. Jag tittade in i badrummet, där jag såg min pappa. Jag frågade honom varför allt var så dött? Men han förstod inte frågan och vips drog alla dom ljuden man vanligtvis inte lägger märke till igång. Det dova ljudet från kylskåpet fick mig nästan att hoppa upp i diskhon. Tv: n med väldigt låg volym fick det till och med att skära i öronen. Lampan i fönstret sattes på och förblindade min syn i en hundradels sekund. Med ett sus blev allt normalt igen. Och jag kände mig bekväm igen. Annars brukar det vara ljuden som skrämmer mig, men idag var det tystnaden.Läskigt
Förresten, mysteriet var ett ganska så vanligt mysterium. En propp hade gått sönder, och pappa var där för att fixa till det.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|