Jag tog förgivet att det var kärlek. Att tåren du grät var äkta. Att du menade orden du sa. Jag tog det för givet. Och jag blev glad, jag blev lycklig. Jag blev någon annan.

Nu är jag mig själv, fast ändå inte den jag var förut. Jag tog din kärlek för givet. Fast egentligen hade du nog bara en dålig vinter och behövde lite värme. Det var nog inget mer.

Jag har ont i huvudet, därmed min snurrighet i texten också. Jag och sofia voltade idag på något konstigt sätt, det gick inte så bra. Jag landade på huvudet. Så jag skriver i morgon istället, så slipper orden snurra runt.

Goonmattt - Oj då, menade Godnatt !

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...