Direktlänk till inlägg 14 maj 2008
Mamma du kan inte säga så. Du får inte säga så. Den styrkan och det rena hjärtat jag alltid tyckt om och sett upp till, förlorade du en liten bit av på bara några sekunder. Jag trodde kanske jag skulle bli sviken av vissa, men jag trodde inte det skulle komma ifrån dig. Jag är besviken, jag blir nästan ledsen. Din gloria försvagades med orden som kom ut från din mun. Ge dig! Du får inte. Ta tillbaka det. Visa mig att du vill mig bästa. Säg det inte igen. För i så fall går du emot det som betyder något för mig. Och det är då vi ska hålla ihop, som ett lag. Ta tillbaka det eller håll det för dig själv. För jag vill aldrig mer höra det! Orden gör små avtryck inom mig, och tyvärr onda avtryck.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|