Du flyr och jag står kvar. Jag står kvar på platsen jag alltid stått på. Fundersam och besviken står jag där och tittar på dig. Du rymmer i takt med dig själv. Du tror att du kan gömma dig, du tror att du kan komma undan. Men du kommer alltid tillbaka med ditt leende som inte ler. Du kommer tillbaka med dina ögon som inte glänser. Det var faktiskt rätt längesen jag såg dig glad. Varför flyr du från de som älskar dig? Varför flyr du från de som lovat att alltid ställa upp? Det känns helt uppriktigt som om du inte litar på oss, som om de ord vi lovade varandra inte var sanna. Jag lever mitt liv genom dig, och har alltid gjort. Jag gav inte upp när du smällde igen dörren framför mig. Jag gav inte upp när du slutade prata med mig. Jag gav inte upp när du bad mig gå därifrån. För jag har sett din bra sida, din bra hälft och jag har den också inom mig. Jag har hört dina vackra ord, uppskattande ord och tagit till mig dom. Jag har byggt upp en mur mot allt ont tillsammans med dig. Så jag står emot. Det tycker jag du också borde göra. För vi tillhör samma familj, vi är av samma kött och blod. Och samma kött och blod ska inte dela på dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...