Ja, nu börjar min Sofia-helg gå mot sitt slut. Då jag helt enkelt är redo att åka hem till de som praktiskt taget alltid älskar mig vad som än händer. Vara de till lags ett tag innan det åter är dags att gå och lägga sig för en ny start på veckan. Men vi ska hinna med en hel del innan det också.

Jag har precis diskat undan alla glas som stod i staplar från igår och jag och min partner har duschat i omgångar. Snart måste vi nog städa, eller i alla fall dammuga eftersom jag igår plötsligt föll mot golvet när jag gjorde min glidande entre med chipsskålen i ena handen och drickan i andra. Ni kan nog gissa vad som hände. Jag ramlade och alla chipsen föll som löv över mig. Jag bjöd i alla fall mina vänner på ett gott skratt, så varsågod.

Sen har jag lite plugg som släpar och måste därför ta itu med det. Plugga på en söndag, det har ni väl aldrig hört förut? Det är faktistk skit tråkigt, eller det rättare sagt suger. Men, man får göra det bästa av situationen. Och det bästa för mig vore ju att bli klar med det.

Nej, nu blir det frukost och sen bär det hem. Tack för den här helgen. Tack Sofia för många sena nätter, många skratt och en hel del ätandes. Du är så liten av alla här på jorden, men du är så otroligt mycket för mig!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...