Idag fick jag lite respons på en del texter jag skrivit i bloggen från vänner. Från vänner jag haft enormt kul med, från vänner jag träffar allt mer sällan. Från vänner man ofta kan glömma bort att man har. Men ni visar att ni finns där och nu kommer jag aldrig glömma er. Jag är  i alla fall oerhört tacksam att ni gillar det jag skriver. Och som Malle sa: "Din blogg är så ärlig" Det uppskattar jag nästan mest av allt, för det är precis vad jag vill att den ska vara. Att vara så ärlig som möjligt men absolut inte skada någon. Det är vad  jag strävar efter.

Nu däremot kom jag nyss in från luftmadrassen i poolen. Jag bara älskar att glassa runt och endast ha positiva saker snurrandes i mitt huvud. Jag blir lätt positiv när solen kommer fram och värmer min hud på det där speciella sättet då en mage går från kall till varm. Jag älskar hur solen bländar mina ögon så att jag nästan tvingas till att blunda. Ja, sommarn är min månad som ni kanske redan vet vi det här laget. Om inte annat borde ni veta det!

Eftersom några elaka personer hade stängt av varmvattnet igår blev det ingen dusch för mig. Det skulle komma tillbaka idag vid fyra, men har vi något varmvatten? Nej! Så jag får lösa det på annat sätt. I värsta fall blir det bastubad och en kalldusch efteråt. Det kanske är bra och uppfriskande, vem vet?. Sen blir det mor-dotter kväll då pappa är borta. Det vankas kött på grillen, klyftpotatisar i ugnen och jordgubbar såklart. Kanske blir det också någon film. Det var längesen det bara var vi. Saknar det ofta!

Ha en bra kväll nu och njut av att det faktiskt inte är långt kvar innan sommarlovet. Det ska i alla fall jag göra. Kunde nog inte längta mer till ett sommarlov som jag gör nu. Och jag har mina skäl!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...