Alla inlägg under maj 2008

Av Pernilla Salo - 12 maj 2008 22:15

Jag tog förgivet att det var kärlek. Att tåren du grät var äkta. Att du menade orden du sa. Jag tog det för givet. Och jag blev glad, jag blev lycklig. Jag blev någon annan.


Nu är jag mig själv, fast ändå inte den jag var förut. Jag tog din kärlek för givet. Fast egentligen hade du nog bara en dålig vinter och behövde lite värme. Det var nog inget mer.


Jag har ont i huvudet, därmed min snurrighet i texten också. Jag och sofia voltade idag på något konstigt sätt, det gick inte så bra. Jag landade på huvudet. Så jag skriver i morgon istället, så slipper orden snurra runt.


Goonmattt - Oj då, menade Godnatt !

<3

Av Pernilla Salo - 11 maj 2008 19:54

Fick mitt första myggbett igår. Och det är nästan nostalgi. Sådär, allra första för sommaren. För nu måste ni medge mina vänner att det faktiskt är sommar.


Poolstatus: 24 grader

Och jag badade idag! Bästa söndagen på länge.

<3

Av Pernilla Salo - 11 maj 2008 12:00

Lite minnen från gamla tider.


”Om du någon gång bildar en familj någonstans och ni sedan lever lyckliga i hela era liv. Så kan du väl åtminstone skicka mig ett kort, så jag vet att du mår bra”. (5 augusti, 2006)

 

”Ingen kan känna den oron jag bär inom mig, ingen kan någonsin förstå” (12 januari, 2007)


”I’m not so strong you think I am. I can’t hold you in my arms forever. I just can’t. But I’m afraid to let you go” (18 februari 2007) 


”Finns det ingen därute som kan rädda en ensam själ?” (18 mars, 2007)

 

”Man kommer alltid få gå med skulder och minnen från den jävligaste tiden i sitt liv, tonåren” (22 mars, 2007)

 

”Jag vet inte vad det är mamma, men jag tror det kallas kärlek” (8 april, 2007)

 

Jag kan säga en sak, jag har förändrats. Idag är jag så glad jag nog kan bli. Att vakna har aldrig varit så lätt. Och igenom att tänka på allt jag har nu men inte hade då gör mig till en lycklig människa. Jag mår bra, jag har ett värdigt liv, jag har förändrats. 

 

Hej

Av Pernilla Salo - 11 maj 2008 02:35

Hej

Som jag redan har berättat idag, så var Tove först med och bada i poolen. Vem kom då tvåa? Jo, Mårten. Trea Johan och ja, sen har väl ingen mer badat. Fy på mig! Men som man säger: Ettan förlora, tvåan vann, trean tappa byxorna, fyran försvann. Ja, så sorry Tove, grattis Mårten, stackars Johan och hej då med mig. Puh, tur att det bara är en ramsa.

 

I alla fall, idag blev det RENT med boysen. Den enda som verkligen tittade hela filmen var Mårten och det var duktigt. RENT är en av dom bästa filmer jag sett, och efter att ha sett filmen ett antal gånger och efter att ha hört låtarna massor, så sjöng jag med hela tiden. Fullkomligt älskar låtarna.

 

Just ja, fotboll blev det för hela slanten också. Riktigt kul med en massa folk och en massa stoj. Måste bara säga att jag blev imponerad av Nikkos skills. Det var kul, när gör vi om det?

 

Nej, detta inlägg blev inget intressant alls. Bara jag som vräker ut mig dagens händelser, som i era ögon kan verka ganska så ointressanta. Så det är väl lika bra för mig att säga god natt!

 

– Le idag, vänta inte till i morgon! (Citat från en mycket god vän)

 <3

Av Pernilla Salo - 10 maj 2008 15:49

Sol, pool och cool.

För alla dom som inte vet, så är jag en badkruka. Men Tove har badat i poolen idag och därmed är den första som badat där i år. Jag har mest legat på en madrass och glassat runt. Det är enligt mig underbart!


Men jag orkar inte sitta inne mer och skriva. Gör det kankse senare. Nu vill jag ut till värmen.


Poolstatus: 22 grader.


<3

Av Pernilla Salo - 9 maj 2008 16:13

Hektiska liv - försvinn.

Jag vet vad som gör mig stressad, jag vet varför, men jag vet inte hur jag ska bli av med det. Dom där avgassprutarna, föroreningsmarskinerna, brummbilarna, ja kalla dom vad ni vill. Jag menar såklart bussarna!

Finns inte en dag då jag inte springer till någon buss, idag har ja närmare bestämt sprungit till alla, och det blir en hel del. Sen idag har vi haft lite otur också, så pga det, sprungit ännu mer. Så när jag skulle hem förut med tvåan, orkade jag inte mer. Jag var död fast ändå inte. Död på ett sätt då jag inte orkade röra en fena, men inte död så att man blir vit, eller blir man gul? Jaja, jag var helt slut i alla fall. Jag vill inte klaga, för nu har värmen kommit och då får man inte klaga. I alla fall inte jag som väntat på sommaren sen förra hösten. Nej, ta bort bussarna och gör mitt liv mindre stessigt. Men som ni alla vet så går ju inte det, för vem ska då ta mig till kära city och all underbar glass!


Poolstatus: 20 grader.


Glöm inte och åka till UNO ikväll heller, det är festival. Mycket härligt folk, bra musik och allmänt mycket mys!


<3


Av Pernilla Salo - 8 maj 2008 16:42

Idag brydde jag mig faktiskt inte om värmen i datasalen, eller trängseln i bussen. Jag brydde mig inte om den äckliga maten i skolan, eller lektionen som aldrig tycktes ta slut. Nej idag är det sol, sommar och värme. Allt som jag önskat. Så varför klaga då?

 

Nu sitter jag och äter glass, vad annars. Jag funderar på att göra något, men nej, den tanken flög genast iväg. Idag är jag själv, jag är fri och inget kan hindra mig. Idag är en bra dag. Och vill du förstöra den, är det ditt val. Men jag känner mig glad, sprallig och lever livet, så det kan nog bli mycket svårt min vän!

<3

Av Pernilla Salo - 8 maj 2008 09:13

Jag har inget att skriva just nu. Så jag lägger upp en text jag skrev för ett tag sen. Låt det smaka! Eller vad säger man?


Hon satt i gräset och kisade mot solen. Hon försökte hitta tecken i löven, i molnen, ja tecken på om det hon gjorde var rätt eller fel. För tillslut när man tänkt över en sak riktigt länge, så vet man vad man borde göra, och vad man vill göra. Men hon var inte säker ännu. Ett ja kändes för lätt, ett nej kändes för svårt. Hon vill inget av det. Hon ville inte såra någon på det sättet hon själv hade blivit sårad. Hon ville inte se sig själv vandra in i något så djupt som en brunn utan lock. Hon kunde inte bestämma sig. Hon förutspådde hur det skulle bli. Underbara kvällar i hans lägenhet, en utslagen kärlek som aldrig skulle vissna. Men var det verkligen det hon ville? Var han hennes prins? Hon började tveka. Och som han sagt var tvekan ett dåligt tecken. Hon visste vad hon kunde få. Och hon visste att dom skulle ha det bra. Var det tillräckligt bra? Orkade hon gå igenom en period av extrem lycka som sedan skulle utveckla sig till samma procedur som sist. Ett avkylt och tårdrypande hejdå. Klarade hon av det fysiskt? Klarade hon av det psykiskt? Hade hon förändrats under tiden då hon varit ensam? Hade han förändrats? Ett ja, kan i den här historien vara den lättaste utvägen. Men hon orkade inte låtsas längre. Hon la upp korten på bordet. Hon spelade som om det gällde liv och död. Nästa drag var hans. Vad gjorde han? Jo, han höjde med ytterligare marker. Vad gjorde hon? Hon la sig. Det var över.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Sök i bloggen

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards