Alla inlägg under juni 2008

Av Pernilla Salo - 30 juni 2008 22:29

Arvika närmar sig med stormsteg. Vi har hittat ett ställe vi kan sova på trots lite ändrade planer in i det sista. Vi var tre. Nu är vi två. Då Teresia drog sig ut och endast jag och Marina får åka på detta oförglömliga äventyr. Såklart har man hört ryktena om en massa annat trevligt folk där. Och för att nämna några kommer här; Sofia, Linda, Viktoria, Isabelle, Tove, Malle och Elin. Det kommer att bli musik upp i öronen, makaroner till tusen och knarriga luftmadrasser. Galet kan man med ett enkelt ord beskriva det.

 

I morgon hade jag tänkt packa och handla. Resten är snart blott ett minne. Arvika kommer dock bli ett oförglömligt minne och jag är peppad till tusen!

<3

Av Pernilla Salo - 29 juni 2008 19:50

Idag blev det hej faderullan och kalas igen för mig. Släkten kom, eller inte hela fast Sofia tyckte det var rätt många främmande ansikten ändå. Så en liten genomgång om alla kusiner och fastrar fick det bli. Tror dock inte mycket fastnade i huvudet en så varm och solig dag som denna. För solen gastade på allt folk och de minsta badade för fullt. Sallad och tårta gick åt och jag åt nog mest. Det märktes senare på volleybollen. Jag stod mest stilla och njöt av solen. 


Snart väntar fotboll och som jag har väntat. Flera dagar och äntligen händer något. Heja Spanien och Puyol. Sen kan vi ge Ramos och Torres en klapp på axeln också. Nu är det pepp som gäller!

<3

Av Pernilla Salo - 28 juni 2008 12:32

Sjutton år. Födelsedag i går. Det var kul. Blev inte riktigt som planerat. Men måste tacka alla som gjorde min födelsedag till en bra en.

 

Idag däremot känns inget bra. Jag har hört talas om trettioårskriser och fyrtioårskriser men inte sjuttonårskriser, nej det har jag faktiskt inte. Dock känns det som hela livet tagit en vändpunkt från det bra till det dåliga. Jag vet inners inne att det inte har det. För sommaren är inte slut än,(om den ens börjat?) jag har nästan allt framför mig nu. Artonårsdagen, student, körkort och förhoppningsvis mycket mer. Det är efter de saker man kan kalla sig vuxen. Jag är inte vuxen än och tänker inte bete mig som en heller.

 

Allt borde vara toppen idag. Jag borde vara gladare än någonsin. Men en lite sliten Pernilla har hittills inte gett ifrån vare sig ett skratt eller ett leende denna morgon. Kanske kan mina kompanjoner M och S tillföra dagen åtminstone lite glädje.

 

Nej, idag känns det mest tungt faktiskt. I morgon kommer släkt och vänner och ska fira mig, så då måste jag i alla fall hålla min om humöret visar sig vara detsamma i morgon. Vilket jag inte hoppas!

 

Pernilla är sjutton år. Men vem har sagt att sjutton är bättre än sexton?

<3

Av Pernilla Salo - 26 juni 2008 19:25

Jag blir bara mer och mer förväntansfull för varje timme som går nu. I morgon lär bli fantastiskt! Sofia och jag ska först avnjuta en arbetsdag fylld med godsaker, tacos och lite skönsång, vem vet. Sen bär det av hemåt, lite tidigare än vanligt från jobbet. Skönt och ha lite tid på sig, för stressa har vi inte tid med i morgon.  Hade tänkt dra på mig något annat än de stinkade målarkläder jag annars spenderar mina dagar i. Hade också tänkt sminka mig, vilket jag inte gjort på mycket länge då jobbet tagit all min tid.

 

Mycket som ska fixas, mer tillkommer säkert då Sofia och Tove lurat ihop något kul? Mycket folk, mycket jordgubbar (hela 7,6 kilo, som jag och Sofia handplockat idag), mycket skoj. Mys i gräset, tårta?, glada folk, presenter. Ja morgondagen kan inte bli annat än lyckad. Det bara är så. Det har jag redan ställt in mig på för längesedan. Så om du ska klaga, bråka, sura, ja vad som helst. Lämna det för morgondagen och låt mig njuta av min alldeles egna dag. Allt annat kan vi ta en annan dag.

 

Fotboll och läggdags direkt därefter blir dock ikväll. För i morgon drar det igång redan halv sju på morgonen.

<3

Av Pernilla Salo - 25 juni 2008 16:52

Din harmoni när du dansar. Din sårbara men trygga röst. Dina texter som får mig på fall varje gång. Ditt liv från ditt alldeles egna perspektiv. Det magiska och det härliga. Det vackra och det ärliga. Det söta, det ljuva, den pirriga känslan du ger. Orden som träffar så rätt i din mun. Klangen som passar så bra in på dig. Jag vill ha ditt liv. Du är magi. Jag vill vara som dig Håkan!

.

Av Pernilla Salo - 23 juni 2008 21:03

Vänner är ovärderliga. De är dem som får en på gott humör när dagen annars hade skitit sig. De är dem som får i alla fall mig att skratta sådär hysteriskt som man inte annars gör. De är dem man visar sitt rätta jag i. De är dem som vet allt om mig och lite till. De är dem som inte lämnar. Och om föregående skulle ske, så är de dem som kommer tillbaka.

Jag har alltid legat på samma nivå som mina vänner, varken över eller under dem. Och det är inte likt mig att vända ryggen till någon. Det är verkligen så olikt mig, så det känns pinsamt att jag verkligen gjort det. Det var ett tag sen, snarare ungefär ett år sedan. Men det känns fortfarande som igår. Att för nya vänner lämna en person som stod mig så nära som nästan på mig. Den enda anledningen jag kan komma på är att jag helt enkelt behövde spänning. Och lämnade mitt trygga jag hos dig, för att upptäcka andra saker. Jag kan säga att jag vann lika mycket som jag förlorade på det. Så var det rätt eller fel?

Det är aldrig rätt att lämna någon så viktig, men det kanske ingick i min mognad. Jag vet att de inte är en tillräckligt bra ursäkt, men jag har faktiskt inte kommit på en bättre. Och som mina föräldrar lärt mig är det bättre att vara ärlig än att inte säga någonting.

Jag har i alla fall lärt mig att med åren var mer rädda om dem som står mig närmast. För de är dem som senare alltid kommer att finnas där. Så förlåt är det enda jag kan säga. Och även om du inte ser det som mitt fel, klämmer och skaver en liten skuldkänsla ändå. För det var jag som gick. Du stod kvar och står som jag vet fortfarande kvar när jag behöver dig. Men det är inte rättvist. Så om du nu vill gå får jag ta det. Man får helt enkelt ge och ta. Du gav, du gav mig mer än många andra gjorde då. Men jag tog och tyvärr var det inte dig jag tog.

 

Förlåt, jag skäms en aning nu. Men anledningen till att jag skriver är nog för att inte göra misstaget igen. Jag har lärt mig och som sagt mognat mer sen då. Hoppas vi ses snart!

Av Pernilla Salo - 23 juni 2008 18:01

Regn har väl aldrig skadat någon. Jo visst jag kan hålla med om att regn kan förstöra planer man planerat. Att regn kan förstöra en människas humör. Att regn kan orsaka översvämningar. Men regn är ingen fara för mig och Sofia.

 

Regnet blötte visserligen ner våra kläder idag. Regnet fick oss att göra andras arbetsuppgifter. Regnet rann lite obehagligt på våra ryggar. Men det hindrade oss inte ifrån att ha kul. För även om vi såg ut som uppblåsbara ballonger i våra sopsäckar runt omkring oss. Så var det ändå härligt att se regnet rinna längst håret och droppa ner på våra skor.

 

Sammanfattningsvis blev det en blöt dag. Så i morgon får gärna solen visa sig lite så att vi äntligen kan göra våra arbetsuppgifter. Rättare sagt att måla!

<3

Av Pernilla Salo - 22 juni 2008 03:27

En upprörd Pernilla går långsamt till sängs. Hon funderar på vad hon annars hade kunnat spendera de 400 kronorna hon fick lägga ut på taxin från Stockfallet till Skåre. Att det blivit så dyrt att åka taxi är faktiskt inte mitt fel. Att jag skulle få en sur gubbe till chaufför är inte heller mitt fel. Sen att de inte tar mitt betalkort när jag senare ska betala är absolut inte mitt fel. Så 400 spänn blev det, då jag fick betala resan till och från en bankomat också. För att gubbskrället skulle få mat på sin tallrik. Jag vet inte om jag är arg, sur eller bara trött. Det kändes bara onödigt.


Att han senare sen säger att de borde informera oss från början att de inte tar de typ av kort jag har gör mig inte precis bättre till mods. Då jag i alla fall hade sparat en hundring till något mer vettigare. Om han nu hade kunnat kläcka ut sig det tidigare. Men allt handlar visst om pengar just nu. Pengar hit och pengar dit. Snart betalar man väl sina föräldrar för att de ska fortsätta älska en. Det är sjukt. Jag är sjuk. Jag behöver sova. Och det ska jag göra nu!

(Idag får det inte ens bli ett hjärta här)

Fråga mig

1 besvarad fråga

Sök i bloggen

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29
30
<<< Juni 2008 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards