Alla inlägg den 4 juni 2008

Av Pernilla Salo - 4 juni 2008 20:26

Inte ens tårarna kan förklara hur ont det gör. Att inte kunna prata, skratta, gråta eller över huvud taget tugga min egen mat gör mig galen. Men det som gör mig mest galen är alla dem som inte förstår. Som inte tar det här på allvar. Som tror att jag överdriver. Okej, visst jag kanske brukar överdriva ibland eller tycka synd om mig själv. Men nu är jag helt ärlig. Och jag har aldrig mått såhär psykiskt dåligt. Man skulle kunna säga att min hals i stort sett är död. Och snälla må någon återuppliva den. För varje gång jag hostar, snyter mig, dricker vatten, äter, gäspar så rycker kroppen till. Som i försvar för den smärtan som löper genom hela kroppen. Jag vill bara somna och vakna igen när min hals har blivit normal igen. Men jag kan inte sova. För så fort jag lägger mig ner måste jag börja svälja istället för att spotta och det gör för ont. Då kommer tårarna direkt. Snälla, ta mig härifrån!

<3

ANNONS
Av Pernilla Salo - 4 juni 2008 17:39

Jag tog med mig min rosa spotthink ut på en promenad och la mig på dynorna i grillstugan.

 

Jag ligger närmast fönstret för att få någon luft överhuvudtaget. Här inne kan jag få fram de tankar som annars burkar trängas undan av de mer vardagliga tankarna. Här inne kan Eva vara Eva, Max kan vara Max. Och jag kan vara Pernilla.

Ursäkta – spottpaus!

Så.

Vad är det som smärtar? Förutom halsen och de fyra myggbetten som frenetiskt kliar.

Varför gick jag ut hit? Jo, här är det magiskt stilla och tyst på samma gång. Det enda som rör på sig är alla träden och grannen som byter däck på sin cykel. Att bara ligga här och tänka på alla de minnen man har upplevt här inne. Alla leenden som fortfarande finns i väggarna. Alla skratten som ivrigt leker kurragömma med varandra. Alla de ansikten som…

 

Brum!

Grannen började klippa gräset och stunden försvann. Nu går jag och min rosa spotthink in.

 

Förresten är jag inte galen. Jag måste helt enkelt ha en hink att spotta saliven i eftersom det gör för ont i min stackars hals att svälja det.

 
ANNONS
Av Pernilla Salo - 4 juni 2008 08:59

Tänk och se sin älskling försvinna utan att du hinner säga hejdå.

Tänk att höra någon prata skit om sin bäste vän utan att kunna konfrontera dem.

Tänk att se sin syster springa runt i huset och leta efter något du har, men inte kan tala om.

Tänk att höra sin mamma gråta om kvällarna medan du sitter tom och inte kan berätta hur mycket du älskar henne.

Tänk att se sin pappa svära hejdlöst över den borttappade bilnyckeln medan bara du vet vart den ligger. Men inte kan säga till.

 

Känslan är faktiskt skrämmande, men man får en blick av hur det kan vara för vissa. Man lär sig att se från ett annat perspektiv.


Att inte kunna titta någon i ögonen och be om förlåtelse.

Att inte kunna tala om för någon hur mycket han/hon utgör ens liv. 

 

Har ni varit i den situationen?

 

Jag är där nu. Jag har nämligen ingen röst.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Sök i bloggen

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29
30
<<< Juni 2008 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Blogkeen
Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se