Jag tog med mig min rosa spotthink ut på en promenad och la mig på dynorna i grillstugan.

Jag ligger närmast fönstret för att få någon luft överhuvudtaget. Här inne kan jag få fram de tankar som annars burkar trängas undan av de mer vardagliga tankarna. Här inne kan Eva vara Eva, Max kan vara Max. Och jag kan vara Pernilla.

Ursäkta – spottpaus!

Så.

Vad är det som smärtar? Förutom halsen och de fyra myggbetten som frenetiskt kliar.

Varför gick jag ut hit? Jo, här är det magiskt stilla och tyst på samma gång. Det enda som rör på sig är alla träden och grannen som byter däck på sin cykel. Att bara ligga här och tänka på alla de minnen man har upplevt här inne. Alla leenden som fortfarande finns i väggarna. Alla skratten som ivrigt leker kurragömma med varandra. Alla de ansikten som…

Brum!

Grannen började klippa gräset och stunden försvann. Nu går jag och min rosa spotthink in.

Förresten är jag inte galen. Jag måste helt enkelt ha en hink att spotta saliven i eftersom det gör för ont i min stackars hals att svälja det.

 

Elin

8 juni 2008 19:29

du skriver så bra vet du det :) du får det att låta hur speciellt som helst :D älskar att läsa dina inlägg :D fortsätt

http://jordgubbarmedchoklad.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...