De gånger du överreagerar skrämmer du mig lite faktiskt. Du vänder ryggen till och går mot barskåpet. Vi hör dina högljudda svordomar men dom tynar ju längre bort du kommer. Sedan försvinner du någonstans och vi får inte hitta dig. Vi får absolut inte hitta dig. Och egentligen är det nog ingen som vågar heller. Att prata med dig då är som och prata med själva åskan. Ibland ger du inte ifrån dig några ljud alls. Men om vi träffar rätt punkt önskar vi att vi inte sa något alls. För de som kommer ut är ofta något mina öron lärt sig att blunda för. Du dricker dig full för att glömma dina problem. Vilket enligt mig är av ren feghet. Det är i de stunder du sjunker i mina ögon. När du totalt struntar i de runt omkring dig och bara tänker på dig själv. Egoism kallas det och du är experten. Du får mig på dåligt humör. Du får mig rädd. Och du får mamma att må dåligt. Din sprit kommer aldrig lösa dina problem. Din sprit kommer aldrig att hjälpa dig nå dina drömmar. Din sprit kommer aldrig att älska dig. Och det är därför vi finns till. Lägg av med dumheterna innan det blir för mycket och släpp in oss i ditt liv. För du lämnar mer avtryck än vad du tror. Saken är den att jag hittills tagit lite avstånd från alkohol. Och anledningen till det är att jag inte vill bli som du!

<3

 

Elin

8 juni 2008 19:50

nämen usch vad jobbigt :( älskar dig

http://jordgubbarmedchoklad.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...