Nu är jag slut och det är fortfarande mycket dag kvar. 

Dagen idag har nämligen gått jätte sakta att jag nästan börjat på och fundera på om själva klockan stannat. Jag har hunnit med för mycket men ändå nästan ingenting. Nu vet jag inte hur jag ska spendera kvällen dock. Då jag idag fått tillräckligt mycket sol och med gott samvete kan stanna inne hela kvällen.

Det är söndag, men det känns inte! Vart är den tråkiga, ensamma, sluskiga, äckliga söndagen jag brukar uppleva? Är den borta? Kan den ha blåst iväg med dom hårda vindarna som far omkring utomhus? Jag hoppas verkligen på det. Om inte, så får jag faktiskt vara den superhjälten jag faktiskt kan vara och utrotningshota de hemska söndagarna. För jag kan med glädje säga att jag gillar den här typen av söndagar som varit idag mycket mer!

Massa tjafs men ingen nytta. Nu ska jag...

...hum...

...göra något...

...eller inte!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...