Massor av saker händer just nu. Men jag hinner inte skriva ner allt och det vill jag inte heller, för det skulle bli så tråkigt. Men jag tror jag fått fram det viktigaste i mitt liv. Och just nu är det sommarn, solen, vännerna och min alldeles egen prins!

Igår myste jag och Sofia som bara vi kan. Hon var lite sjukare än mig så hon fick ge mig massage. Rättvist va? Nej, men jag läste faktiskt högläsningen ur min nya bok "Innan jag dör" för henne. Det var alldeles sådär jätte trevligt, trots att vi både låg och gnydde och hostade och tyckte synd om oss själva.(I alla fall jag)

Vi hann till en ungefär 32 sidor innan min röst inte orkade mer. Så vi bytte aktivitet och började tjattra och busa med folk via datorn. En mycket spännande aktivitet då vi både var ett kilo övertrötta. Skratten ekade i takt med hostningarna.

Och kan ni tänka er mina vänner, idag hostar jag ännu mer. Har Sofia smittat mig? I så fall får jag ta den smällen. För det var ändå värt det! Extremt mycket värt det.

Idag tar jag dagen som den kommer. Ska ut ikväll i alla fall. Men vart det bär det vet ingen. Inte ens jag. Ett stopp blir i alla fall hos "han som fångade mitt hjärta" Men det är senare ikväll/natt?!

Vi ses säkert ikväll vänner!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...