Blöt i håret sitter nu en halvt trött Pernilla och fördriver tiden vid datorn och sina vänner där. Hennes syster har precis kletat i någon sörja som ska göra hennes hår lite ljusare och fräschare nu till sommaren. Familjen har tidigare avnjutit en middag i det tysta och lugna men nu är det tv som skränar. Det är vuxna män som springer efter en boll och trots det simpla spelet tycker Pernilla det är oerhört kul att se på.

Hennes målande gick utomordentligt bra idag då de både tjejerna hann med både det ena och det andra. De hann till och med så långt att de med gott samvete kunde ta många fikapauser. Riskakor utan smak, kletiga bullar och helt vanligt vatten stod på menyn då. Sen en supergod köttfärspaj som topping gjorde ju inte det hela sämre.

Att Pernilla är trött är inte så konstigt eftersom hon börjar halv åtta varje morgon. Det som är konstigt är att Pernilla inte går och lägger sig tidigare. Eftersom hon i morgon börjar ännu tidigare, närmare bestämt sju. Och att cykla på morgonen med halvstängda ögon kan vara jobbigt. Och det kan göra ont. Så Pernilla borde lägga sig nu. Men har hon någonsin klassats som smart? Nej, tänkte väl det. Så sängen får vänta ett tag till!

Det blev ingen målarfärg i ansiktet i dag faktiskt. Men mycket på händerna och i Sofias ansikte.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...