Det krävs tålamod, tid och ork. I alla fall för att kunna överleva en dag i min position. Egentligen borde jag inte behöva bära dig på mina axlar. Men jag fortsätter för att jag är den jag är. Men en dag, mycket snart kommer det att bryta ut om ingen förändring sker. Jag kommer inte att orka bära dig mer.

Förutom det har dagen varit rätt så perfekt hittills. Jobbade till endast tolv och det var en av de bästa belöningarna jag fått på länge. Såklart fick vi lön för en vanlig arbetsdag så flitiga som vi har varit de senaste veckorna. Jag tog med mig musiken ut och la mig på luftmadrassen i poolen med endast ett mål. Jag skulle sova. Och jag somnade bums, som en stock. Jag sov som om jag aldrig sovit förut. Och det var behövligt kan jag lova.

Annars har det blivit lite pack inför Arvika, känner att känslan sitter i kroppen och i mina tankar är jag i stort sett redan där. Snart kommer mina älskade brorsbarn. Ja, jag hittar faktiskt inget bättre ord att säga det på. Vilma och Liam är på väg. Snart 10 respektive 5 år. Jag antar att det kommer bli en hel del bus då faster Pernilla sovit ut och är pigg. Från poolen kommer man att höra en hel del plaskande ikväll och de ännu mer härliga barnskratten. Det är i stort sett det jag lever för!

Vi hörs!

<3

 

Malin

1 juli 2008 19:50

Jag vet inte. Men det är nog snarare Fru Sol, för vi i värmland säger ju typ "vad är hon?". Eller föressten, det är ju klockan. Nu blev det rörigt, men jag tror iallafall att det är Fru Sol för solen är ju som en klocka ;D

http://malinsjoberg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...