Nu har jag äntligen sommarlov. Ja det känns faktiskt som så då jag gått upp 6.50 mån-fre sen vi slutade skolan. För er som känner mig klarar jag av tidiga morgnar riktigt bra. Man kan säga att jag är en speciallist på tillfällen då lite sömn kombineras med ett högt tempo. Men jag har länge väntat på en morgon då jag har all tid i världen och bara kan göra det jag vill göra. Någon morgon snart ska jag gå upp vid niotiden, trippa från värmen i sängen till den kalla skinnsoffan. Jag kommer att sätta på en av mina favoritfilmer och halvsova till den. För det gör inget om jag skulle somna för filmen kommer då att fortsätta utspela sig i mina tankar medan mina läppar formar replikerna. Det låter till och med härligt!

I kväll däremot beger jag mig till min trognaste vän. Vi kommer att ta ikapp all tid vi missat och sätta igång tankebanorna inför Öland. Prat inpå småtimmarna står på schemat och en och annan film ska vi hinna med. Hon kanske är den första att få en av mina berömda rosor, vem vet.

Nu ska jag dock äta, tackade precis nej till makaroner vilket var smart. Då jag åt pasta hela förra veckan. Nej, idag lovade mamma mig att vi skulle få potatis. Det vattnas redan i munnen och potatisen har nog aldrig smakat så gott som den kommer att göra idag. Fast det blir ikväll, för att överleva dagen med ett gott humör ska jag göra mig lite scrambled egg. Och så ska jag leta fram en godisbit ur mammas alla gömställen.

Ha det skönt!

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...