Som ett kort kastades du iväg och revs sönder i småbitar samtidigt som du trampades på och brändes upp tills askan prydde mitt tjejrum. Den brända fläcken på heltäckningsmattan är fortfarande faststämplad och påklistrad. Likaså som ditt leende, gången då du rev sönder mina kläder och skrattade mig rakt i ansiktet. Jag kan på rak arm säga att jag hade förväntat mig mer utav en person som du.
 
Dina välputsade skor såg smutsiga ut direkt när du satte din fot i min trånga hall. Dina annars så glänsande ögon saknade helt och hållet lyster när du ljög din tunga svart rakt i mitt ansikte. Jag ville spotta på dina beniga fingrar och trycka ditt buktiga ansikte mot de vassa taggarna på dörrmattan. Men mitt sunda förnuft spred sig snabbt som en rusning genom mig och i den laddade situationen behöll jag lugnet. Jag var starkare och det märktes på dig hur du från prinsessa blev till något du aldrig ens hade kunnat ana.

Din gråa dammiga handväska smälte in i dina tunna och slitna kläder. Ditt stripiga hår skulle passat mycket bättre in i Donkans osiga miljö. Dina armar var långa och låren tjocka vilket de aldrig hade varit förut. Det hade faktiskt varit de långa modellbenen jag avundat. Du gick från perfekt barndomsvän till en bortglömd pizzakartong då du berättade att du legat med min pojkvän. Du var något jag aldrig mer skulle till och sakna. För i mina ögon fanns du inte längre.

(Vill bara tillägga att texten över inte är baserad på en personlig händelse).

 

Malle

12 juli 2008 00:23

Otroligt bra skrivet Pillan!

http://musikego.bloggagratis.se

 

pernilla

13 juli 2008 15:37

Tack Mallie :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...