Hemma igen. Och det känns så otroligt skönt. Fick se en massa breda leenden från kind till kind idag. Nu känns det nästan som om bitarna faller på plats. De flesta börjar på och komma hem och snart känns allt som normalt igen.

I morgon ska jag ta mitt första dopp utomhus i en sjö. Har inte gjort det på hela sommaren. Har knappt badat alls. Räknade och har nog kommit upp till ca: 4 gånger. Och det är alldeles för dåligt enligt mig själv. När blev jag en sådan badkruka? Finns bara en sak att göra nu, ändra på det!

Jag har glömt saker jag så gärna vill minnas. Hur minns man dem?

Jag ska sova på saken.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...