inte här.

Någon gång i framtiden.

Någon gång när jag vågar.

Någon gång när jag får chansen.

Någon gång när jag tar chansen.

Ska jag sjunga "let me fall" av Bethany Joy Lenz inför en publik.

Så är det bara!

Om du skulle ha sprungit iväg från mig skulle jag ha vinkat och snabbt vänt om.

Jag hade gått med bestämda steg hela vägen hem till ytterdörren innan jag smällt igen den med en sådan fart att lampan utanför nästan skulle ha gått i sönder.

Om du hade sprungit iväg från mig skulle jag ha glömt bort dig på en gång.

Jag skulle inte ens haft tanken på att ringa dig igen eller för den delen ens tänka på dig.

Jag skulle ha levt vidare mitt liv orört, som om du inte betydde något.

Fast om det här nu hade hänt på riktigt, att du verkligen hade sprungit ifrån mig.

Då vet både du och jag att jag hade sprungit efter, vare sig jag hade velat det eller inte.

<3

Direkt från Öland

Fint väder lyser in på fötterna där jag sitter i förtältet. Solen gör min rygg svettig, men på stranden blåser svetten bort och brunheten kommer fram. Jag gillar färgen brun, i alla fall den som för tillfället pryder min kropp. Men det räcker inte, så ska under de nästkommande veckorna förnya den bruna nyansen hade jag tänkt.

Nybakat bröd varje morgon, små affärer att gå runt och strosa i, lugnet som råder på campingen och grillröken som ligger tätt över husvagnarna. Ja, öland är otroligt fint och jag trivs här. Dock saknar jag en massa personer som  antingen finns kvar hemma eller långt långt borta.

Jag dricker pucko på mornarna för att Johan inte ska kännas så långt borta trots att Florida är mycket längre bort än vad jag någonsin rest.

Jag lyssnar konstant på Håkan och förlorar mig i hans texter för att känna känslan av Sofia är med mig på denna resa.

Jag hör Sanna Nielsen på radion ett antal gånger per dag, de är de stunder jag funderar på vad Kenny gör nu?

Jag skulle kunna gå iväg och köpa ett tolv pack semlor, bara för att Mårten skulle kännas närmare än vad han är nu. Dock gillar jag inte semlor.

Sen Nikko finns med oss ändå, trots att han inte är här. Han lever ju igenom Tove, så det känns inte lika farligt.

Marina är också hemma så våra samtal håller oss levande.

Nu ska jag dra ner till stranden!

Ha det bra!

<3

Direkt från Öland.

Jag satt och tänkte för mig själv vilket jag ofta gör när ingen annan kan störa eller titta på mig. Jag satt i baksätet i bilen med lurar i öronen så att hela världen stängdes utanför. Jag gillar känslan så mycket att jag nu älskar att åka bil. Att bara sitta där bak, titta ut i det gröna, träd efter träd, låt efter låt. Bara bre ut sig där bak eftersom jag är ensam. Ha med mig min älskade dunkudde som jag kan vila huvudet på ett tag. Min filt som ligger på det tomma sätet om det nu skulle bli kallt.

Musiken talar bättre till mig när jag inte behöver koncentrera mig på annat än att titta ut genom fönstret. Ibland känns det faktiskt som om jag kunde varit med i en musikvideo, och det filmar mina syner, mig och hur mina föräldrar totalt är bortkopplade. En rätt häftig känsla, att de från så många vinklar kan få med så mycket.

Så nu skulle jag kunna åka vart som helst i hela världen utan och klaga på värmen i bilen, hungern eller min överfyllda blåsa. För längst bak i bilen, bakom mammas säte, med musiken, min kudde och mig själv är allt så perfekt det kan bli.

<3

Som ett kort kastades du iväg och revs sönder i småbitar samtidigt som du trampades på och brändes upp tills askan prydde mitt tjejrum. Den brända fläcken på heltäckningsmattan är fortfarande faststämplad och påklistrad. Likaså som ditt leende, gången då du rev sönder mina kläder och skrattade mig rakt i ansiktet. Jag kan på rak arm säga att jag hade förväntat mig mer utav en person som du.
 
Dina välputsade skor såg smutsiga ut direkt när du satte din fot i min trånga hall. Dina annars så glänsande ögon saknade helt och hållet lyster när du ljög din tunga svart rakt i mitt ansikte. Jag ville spotta på dina beniga fingrar och trycka ditt buktiga ansikte mot de vassa taggarna på dörrmattan. Men mitt sunda förnuft spred sig snabbt som en rusning genom mig och i den laddade situationen behöll jag lugnet. Jag var starkare och det märktes på dig hur du från prinsessa blev till något du aldrig ens hade kunnat ana.

Din gråa dammiga handväska smälte in i dina tunna och slitna kläder. Ditt stripiga hår skulle passat mycket bättre in i Donkans osiga miljö. Dina armar var långa och låren tjocka vilket de aldrig hade varit förut. Det hade faktiskt varit de långa modellbenen jag avundat. Du gick från perfekt barndomsvän till en bortglömd pizzakartong då du berättade att du legat med min pojkvän. Du var något jag aldrig mer skulle till och sakna. För i mina ögon fanns du inte längre.

(Vill bara tillägga att texten över inte är baserad på en personlig händelse).

Nu har jag bestämt mig, bara sådär. Jag vill lära mig tvätta kläder. Visst, många kan redan tvätta kläder vid min ålder, vet vilka grader som ska vara på vilket material osv. Jag är sjutton och nu känner jag att det kan komma situationer då jag behöver veta hur man gör. Så när mamma kommer hem blir det lektion i hur man tvättar kläder. Jag har fattat att man inte lägga röda kläder i vita av alla de filmer jag sett. Då blir kläderna rosa och fula. Och om man tvättar i för många grader krymper dom eller något, det händer i alla fall också alltid i amerikanska filmer.

Jag och Tove somnade förut på luftmadrassen i poolen och sov en sån där välbehövlig timme. Det behövdes verkligen från i går, då det i stort sett var helt galet. Det var mycket roliga folk, dans och en hel del sång från min sida. De flesta hade humöret på topp och lägenheten var pricken över i:et.

På fredag bär det av till Öland också. Då blir det stek om vädret vill annars shoppar vi upp mammas pengar. I vilket fall som helst ska det bli skönt att komma iväg av någon konstig anledning. Kanske är det den härliga känslan att komma tillbaka som lockar.

<3

Nu har jag äntligen sommarlov. Ja det känns faktiskt som så då jag gått upp 6.50 mån-fre sen vi slutade skolan. För er som känner mig klarar jag av tidiga morgnar riktigt bra. Man kan säga att jag är en speciallist på tillfällen då lite sömn kombineras med ett högt tempo. Men jag har länge väntat på en morgon då jag har all tid i världen och bara kan göra det jag vill göra. Någon morgon snart ska jag gå upp vid niotiden, trippa från värmen i sängen till den kalla skinnsoffan. Jag kommer att sätta på en av mina favoritfilmer och halvsova till den. För det gör inget om jag skulle somna för filmen kommer då att fortsätta utspela sig i mina tankar medan mina läppar formar replikerna. Det låter till och med härligt!

I kväll däremot beger jag mig till min trognaste vän. Vi kommer att ta ikapp all tid vi missat och sätta igång tankebanorna inför Öland. Prat inpå småtimmarna står på schemat och en och annan film ska vi hinna med. Hon kanske är den första att få en av mina berömda rosor, vem vet.

Nu ska jag dock äta, tackade precis nej till makaroner vilket var smart. Då jag åt pasta hela förra veckan. Nej, idag lovade mamma mig att vi skulle få potatis. Det vattnas redan i munnen och potatisen har nog aldrig smakat så gott som den kommer att göra idag. Fast det blir ikväll, för att överleva dagen med ett gott humör ska jag göra mig lite scrambled egg. Och så ska jag leta fram en godisbit ur mammas alla gömställen.

Ha det skönt!

<3