Sunrise, sunrise. Looks like morning in your eyes.

Har den låten på hjärnan för tillfället. Kanske för att jag inte velat att denna morgon skulle komma. I alla fall inte så här tidigt. Jag har velat ligga kvar en stund, fortsätta drömma min underbara dröm. Men jag var tvungen att gå upp.

Har börjat packa lite smått och sitter här sliten och hungrig. Men, men är det bröllopsfest så är det. Nej, senare ikväll ska jag vara piggare då jag hade tänkt utöka de där fem sovtimmarna i bilen. Längtar redan!

Nej, kan inte sitta här hela dagen, även om det för tillfället lockar extremt mycket. Ha det nu bra, så hörs vi i morgon.

Tjing

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...