Det har blivit mycket mobilsnack på sista tiden. Vilket egentligen är konstigt då jag aldrig varit en prylmänniska. Nej, om jag nu har behövt något har jag oftast gjort bra affärer och därmed inte behövt nya prylar. Du sneglar på en affärskvinna i högra hörnet.

Men för er som egentligen inte bryr sig om vilken mobil jag har eller om jag för den delen gör bra affärer får nog återkomma i morgon. Då jag förmodligen samlat ny energi för ett nytt sprudlande blogginlägg. Vilket jag kan garantera inte kommer handla om mobiler.

Det kanske kommer tankar om skolan, för helt ärligt sprudlar energin för ett nytt härligt år. Jag känner på mig att detta år kommer bli annorlunda men bra och jag kommer slita häcken av mig om det så ska behövas. För i slutändan, vet jag att det är värt det.

Har också tänkt lära mig hur jag som person får ut det bästa ur mig själv. Lära mig ett nytt knep för hur jag ska kunna prestera max. Men det får bli i morgon som sagt, nu är jag för trött. Och ögonen svider.

Natti.

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...