Jag lever inte som dem. Och skulle för den delen inte klara det heller. Att alltid ha något att göra, alla måsten och alla krav som med en gång följer med föregående. Nej, så är inte mitt liv. Jag lever spontant. Tar dagen som den kommer. Bestämmer mig, ångrar mig och bestämmer mig igen. Medan de andra har sina scheman för dagen. Har sitt att göra och luta sig emot. De vet vilken tid de ska duscha, de vet vilken buss de ska ta dagen efter. De vet om mjölken är slut i kylskåpet eller om disken är diskad. Om jag skulle jämföra mig med dem, skulle jag egentligen inte veta ett dugg. Men vet ni vad? Jag trivs med och inte veta. Jag trivs med och göra lite som jag själv vill. Jag trivs med och inte behöva kryssa av mina dagsuppgifter. För i det stora hela lever jag i princip det liv jag vill leva.