Vaken. 04.42, vilket säkert inte många andra är. Min kropp är trött av dagens äventyr, men hjärnan är fortfarande med så vitt jag vet. Känns skönt och veta att de andra i mitt hus sussar lugnt och tryggt. Känns skönt och veta att en ny dag snart drar igång. Inte för att denna dag varit dålig, utan tvärtom. För att kunna njuta av fler liknande kvällar.

Jag ser deras leenden framför mig, hur dem skrattar och sedan viker sig, för att fånga in luft till lungorna igen. Hur dem sedan tittar på varandra, skrattar igen och torkar bort glädjetårarna som runnit längst kinden.

    Jag måste helt enkelt berätta om Johan och Mårten, för det är faktiskt dem som gjort min kväll. Dem är som "Filip och Fredrik", som "Bill och Bull" eller varför inte som två bamsefigurer. Genomsnälla med andra ord. De har något som många andra killkompisar inte har. Magin över och veta exakt vart de har varandra, vad den andra tycker, när och hur de ska göra sina drag. Det är spännande bara av att vara i samma rum som dem. För man kommer aldrig därifrån lottlös. Det är som att vinna på lotto, om och om igen. Eftersom jag trivs med sättet dem ser på mig, sättet dem behandlar mig. Och jag är inte bara Pernilla, som råkar vara deras vän. Nej, jag är en så kallad uppgradering av Pernilla, då dem plockar fram det absolut bästa ur mig. 

Nu ligger dem och snarkar i min säng. Och jag kan inte annat än titta på dem. Vilka underbara människor man har omkring sig egentligen. Vilka vänner!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...