Ligger i min nya säng och bara låter allt annat vänta. Tänkte dra någonstans, tänkte ringa någon trevlig, tänkte en massa. Men slutade upp med det så fort jag la mig ner. Jag blir nog kvar här i kväll, om inget annat väldigt lockande dyker upp.

    Vindruvor är mitt nya måste. Min sjal är mitt gosigaste. Sängen kommer bli mitt nya ställe. Och motion kommer bli min peppning.

Nej, nu ska jag göra något kreativt med mina ramar på väggen. Eller vänta, det får nog bli en annan dag. Som sagt, jag har nästan fastnat här nu!

Vi ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...