För att inte missförstånd ska ske, tänker jag här med tala om för er att jag absolut inte är deppig. Jag är en positiv person. Visst, kan det låta i mina inlägg att jag är trött på det ena efter det andra. Men det är bara mitt sätt att skriva på. När jag skriver negativt betyder det oftast att jag på något sätt tycker synd om mig själv. Men ta inte åt er! Det är bara mina fjanterier.

Nu blir det sömn i nya sängen. (Oj, tänker ni. Som hon tjatat om den där sängen. Hoppas hon verkligen SOMNAR gott nu)

Natti.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...