Trött, sliten och grå.

Men det var det värt.

Att i nästan åtta timmar stå och bråka med den ena och den andra.

Att i nästan åtta timmar svettas och frysa vartannat.

Att i nästan åtta timmar ge upp och komma tillbaka.

Att i nästan åtta timmar vänta och vänta.

Och vänta.

Tillslut, en aning försenad.

22.07 gick han in på scenen.

Från den stunden var jag såld.

Och min längtan sprack från första tonen.

Sen dess har jag nynnat nästan konstant.

Och fortsätter så länge hjärtat vill.

För Håkan är mer än musik.

Håkan är kärlek.

Håkan är ett kärleksbrev skickat tusen gånger.

<3

Svaret som ekar just nu är "jag vet inte"

Meningen och dess innebörd är egentligen det enda jag kan tänka på.

Du drog upp det vi hela tiden vetat men lagt åt sidan.

Du drog upp det och det berörde mig.

Nu känner jag mig snurrig och lättad.

Som en fjäder på väg bort mot horisonten.

Jag är förvirrad men glad.

Hur går det ihop?

Ska sova på saken.

Och träffa Håkan i morgon!

<3