Morgonstund i min sköna säng. Vaknade för tidigt för att vara helg, men gick upp ändå. Svalde lite vatten, hämtade datorn och åter till sängen. Känner dock nu hur magen börjar kurra och verkligen ber mig stoppa ner någonting i gapet.

    Jag behöver köpa visine, ni vet den där genomskinliga vätskan man droppar ner i ögonen för att inte se dammigt. Ja, det vill jag ha igen. Så det får det bli. Sen har jag även funderat på och ta en riktig shoppingtur och handla det som helt enkelt faller mig in i smaken. Inte gå runt och titta så mycket på priser vilket jag oftast gör annars med mina pengar jag måste spendera väl. Nej, nu blir det fri shopping som jag precis döpte det till. Fri att titta, fri att köpa. Åh, nu blev jag på sådant humör också. 

Nej, nu ska jag göra min kropp en tjänst, nämligen äta frukost! Ska dock försöka och inte väcka alla andra som sover.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...