Jag har sagt det förut, men det fattas något. Någon viss känsla, några enstaka situationer. Det är något jag har svårt att sätta ord på. Det är egentligen inget stort problem, det är bara något som stör mig. Som en mygga på kvällen när man ska sova. Eller som solen i ögonen när man verkligen försöker se det vackra framför sig. Jag saknar något som egentligen aldrig funnits. Jag vet hur det ser ut i huvudet på mig, men att få komplicerade ord på papper är inte alltid lätt. Och att få styr på de här bilderna är ungefär lika svårt.

Jag tänker mycket åt andra, eftersom jag anser att det är mycket lättare än och gräva ner mig i mina egna problem. Så till min lilla fundering: Hur ska man veta om det man ser hos en person överhuvudtaget stämmer? Hur ska man veta vem som ljuger, vem som jävlas och vem som egentligen bara är sig själv? Det går inte att gissa sig fram, så jag har tänkt efter lite. Det är ungefär samma sak som och hälla upp två lika stora högar av salt och socker. De ser likadana ut, alltså har båda högarna/personerna samma förutsättningar i våra ögon. Men när vi väl smakat märkte vi vad som var vad. Vi märkte vad som var gott och vad som var något man egentligen borde kastat för längesen.

Nu återstår bara ett litet problem, när har man kommit till punkten då man får smaka? För innan kan man inte göra annat än chansa och det gör för ont för att låta sig själv chansa fel allt för många gånger. Så ska vi ha ont, fortsätta hoppas eller smaka direkt?  Nej, ja vet inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...