Så har man tillslut stigit upp ur ett badkar, fyllt med hett vatten som så skönt bränner på huden. Jag ville inte stiga upp från värmen, utan bara legat kvar tills jag somnat och sen häftigt ryckts upp rent reflexsmässigt. Men jag hade redan fått russinhud och ville inte riskera att det skulle växa fast.

    Annars då? Jo, ännu ett friskis-pass idag, vilket innebar dansaerobics. Det var lite svårt för en nybörjare som mig att hänga med. Men jag gjorde mitt bästa till den snabba musiken och de häftiga rörelserna. Får se om jag hittar tillbaka till den salen, eller om jag hellre springer in i stora salen på fredag eftermiddag och skakar det som går att skaka. Så att säga, allt.

Måste bara säga att jag smällde i mig en pizza direkt när jag kom hem efter passet, härligt! För jag är inte ute efter några speciella mål med min träning, som tex ett par kilon. Nej, jag tränar för att ha en anleding till att lägga mig på kvällarna.

     Blev idol också, där många igenkända leenden syntes i rutan. Roligt, och måste säga att jag grät när den sextonåriga tjejen, stjärnskottet, Anna eller vad hon nu hette gick vidare. Mina känslor är som sagt svåra att styra och när det gäller musik, ännu svårare.

    Jag har en bild i huvudet, tänker inte berätta den för er. Ni skulle bara bli oroliga. Men måste säga det, för det kan hända att någon av er råkar ut för det. Men tänk inte på det, för vart jag än hamnar i slutändan, borde den personen jag hamnar hos känna sig speciell. Då är ni något jag inte kan klara mig utan.

Tjing.

 

Månen

10 september 2008 22:35

Härligt att se dig i bloggkretsarna igen!

Jag råkade.. Glömma bort din blogg. Men det gör ingenting, va?

Kompisar?

http://moonlander.bloggagratis.se

 

pernilla

10 september 2008 22:40

Klart vi e kompisar =) Du är ju Månen förtusan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...