Jag känner mig motiverad till mycket nu. Dock inte skolarbete, men det är inte lika viktigt som mitt liv.

    Jag kan klara mig utan godis, jag kan må bra ändå. Jag vet att jag kan, varför tvivlar jag på mig själv? Nu fick jag en hiskligt bra idé av en bra person, jag vill inte äta godis. Jag kan äta så mycket annat, så varför trycka i mig saker tills jag mår dåligt och får slut på mina pengar, som kan gå till roligare saker. Nej, varför ägna min värdefulla tankar åt godis. Onödigt, även om det är ruskigt gott. Men jag känner att jag vill, då har jag något att tampas med också. Kan vara bra för mig, då jag för tillfället har rätt lite att göra. Jag är motiverad. Yes! Om ändå skolarbetet varit lika gott som godis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...