Torsdag kväll, jag var ensam i mörkret. Jag stod där, i min natt-tshirt och bad till de övre makterna.

    Försiktigt bad dem mig stiga fram, vilket jag hade fått erfarenhet av att lyda sen skoltiden tillsammans. De var skurkar hela bunten. En hel flock ägghjärnor som skulle ta sig an mig. Mig, den lättsamma flickan på silverfötterna. Den ständiga tvåan. De skulle klå mig, slå mig, hata mig. För att jag hade något de inte ens vågat drömma om. För att jag hade tagit det som var mitt, i slaget om dig. Nu skulle dem slita mitt hår, pissa på mina skor och allmänt jävlas för att jag nått in och rubbat deras kala fläck. En kal fläck de inte ens visste existerade.

Det var ungefär ett år sedan nu, ett år sedan jag tog ner dem från piedestalen jag en gång hade satt upp dem på. Ett beslut jag ansåg rätt och dem fel. Ett beslut jag tog, medan dem slog mig blodig.

Han säger: Det var inte meningen att såra dig.

Hon säger: Det spelar ingen roll, det gör lika ont ändå.

Jag kan inte skriva längre. Inte med samma känsla. Det är hemskt, för jag gillar att skriva. Fick istället citera min favoritserie. Inte fy skamm det heller.

Dagen har flugit förbi, trots att jag varit tröttare än vanligt. Mattelektionen var en pers för mig då jag gjorde mig själv en tjänst och höll ut trots den långa genomgången, dock med hjälp av Sofia. Men det tillhör på något sätt. Annars har jag ätit onyttigt, varit på bio med Mårten och kvällspromenadat, om man nu kan säga så. Nya tv'n är uppsatt på väggen och jag är nöjd. Mycket nöjd. Nu vankas lite planering i samband med sköna människor.

Årjängsmarten till helgen blir, med en massa nya glada människor. Ser fram emot det, då Årjäng i princip är nytt för mig. Helgen blir bra, punkt slut!

Mat? Dusch? Vila? Ja en kombination av alla tre skulle inte sitta helt fel. Nu ska jag krypa ännu längre under täcket, mys!

Äntligen hockey i morgon också, som jag har längtat!

tjing.

Mina nycklar är borta. Jag har tappat dem idag, och vet jag vart? Nej!

Jag brände nyss min tunga och det är kallt ute. Ruskigt kallt, till och med så kallt att man snart måste ha vantar. Både inne och ute. Nej, nu sitter jag under mitt duntäcke och lyssnar på en underbar låt. Tyck synd om mig snälla. För allt som kunnat gå fel har gått fel i dag. Inte min dag, det märks. Och som vanligt gör jag den ännu värre igenom att bestämma att allt går fel.

Aj, min tunga.

HEJ DÅ!

Nej, förlåt för mitt omogna skrivande. Ska istället ta mig i kragen, göra något vettigt kankse. Ta mig till ICA i bitande kyla för att ta ut pengar som jag kommer till och behöva i morgon. Bada lääänge, vilket alltid mjuknar upp mig. På en massa olika sätt. Sen mat, hockey, ja varför inte slänga på lite dator där med. Andra förslag mottages gärna!

Det rullar vidare, med eller utan destination.

Fotograf: Sofia Söderberg.

Min helg har tillbringats i Degerfors, då min kära morfar fyllde 70 år. Så nu har han både firats och hurrats. Det blev mycket mat som vanligt, vid kalas. Så kanske inte så konstigt att jag mår som jag mår idag. Rätt uselt. Men då ser man till att göra något åt det. Kanske en ny tv kan göra susen? Nej, det blir ingen tv idag, dock ska jag åka och kolla på en.

    Sen funderar jag på och åka till Bergvik, strosa runt i mitt eget tempo och bara ta det lugnt. En shoppingrunda kan inte precis bli sämre. Nej, mamma väntar.

Tjing.

11 september.

Tänker inte skriva något idag.

En dag som denna ska ni inte behöva ägna era tankar åt mig, nej inte när det finns så många andra människor vi bör tänka på.

Så har man tillslut stigit upp ur ett badkar, fyllt med hett vatten som så skönt bränner på huden. Jag ville inte stiga upp från värmen, utan bara legat kvar tills jag somnat och sen häftigt ryckts upp rent reflexsmässigt. Men jag hade redan fått russinhud och ville inte riskera att det skulle växa fast.

    Annars då? Jo, ännu ett friskis-pass idag, vilket innebar dansaerobics. Det var lite svårt för en nybörjare som mig att hänga med. Men jag gjorde mitt bästa till den snabba musiken och de häftiga rörelserna. Får se om jag hittar tillbaka till den salen, eller om jag hellre springer in i stora salen på fredag eftermiddag och skakar det som går att skaka. Så att säga, allt.

Måste bara säga att jag smällde i mig en pizza direkt när jag kom hem efter passet, härligt! För jag är inte ute efter några speciella mål med min träning, som tex ett par kilon. Nej, jag tränar för att ha en anleding till att lägga mig på kvällarna.

     Blev idol också, där många igenkända leenden syntes i rutan. Roligt, och måste säga att jag grät när den sextonåriga tjejen, stjärnskottet, Anna eller vad hon nu hette gick vidare. Mina känslor är som sagt svåra att styra och när det gäller musik, ännu svårare.

    Jag har en bild i huvudet, tänker inte berätta den för er. Ni skulle bara bli oroliga. Men måste säga det, för det kan hända att någon av er råkar ut för det. Men tänk inte på det, för vart jag än hamnar i slutändan, borde den personen jag hamnar hos känna sig speciell. Då är ni något jag inte kan klara mig utan.

Tjing.