Jag saknar den här tiden. Då lejonkungen var min tro och pussel min sysselsättning. När varm choklad var mitt dagsbehov och mamma, pappa och syster var allt jag egentligen hade.

 

Astronauten

1 oktober 2008 22:51

Men visst är det ändå ganska bra att ha blivit äldre?

Jag menar, man kan ju fortfarande älska lejonkungen, pussel och sin familj. Även om man samtidigt kan göra så mycket mer :)

http://astronautenochfrank.blogg.se

 

pernilla

2 oktober 2008 13:52

Jo det är klart! Men känslan, kommer jag aldrig kunna uppleva igen. Den var speciell!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...