"Perhaps we all give the best of our hearts uncritically to those who hardly think about us in return"

Jag tänker inte ens berätta för er om min dag. Det är bara inte värt det. Jag sitter istället här i min säng och funderar på hur jag ska kunna lita på någon jag praktiskt taget inte känt länge alls?  Hur ska jag tillåta personen att trycka på mina svaga punkter när jag inte vågat trycka på dem själv?

    Jag har några få personer jag helt och hållet känner utantill. De är dem jag kan lita på och känna mig stolt över. Men det har tagit år och dar, om inte hela livet för att bygga upp en sådan trygghet. Hur ska man då kunna lita på personer man bara känner och inte levt med? Hur kan några veckor eller några månader övertyga mig om att det som kommer ut ur munnen verkligen är sanna ord? Jag kan inte bara släppa taget och flyta med strömmen när jag inte vet åt vilket håll den bär. Jag är för rädd för att misslyckas, för rädd för att hamna där igen. Det hela skrämmer mig en aning och gör mig till den lagomt förvirrade tjej jag är i nuläget.

    Jag har inte alltid varit en människa som tänkt igenom saker en gång för mycket än en gång för lite. Men jag har tänkt ge det en chans, eftersom jag lärt mig att stå för mina handlingar. Önska mig lycka till, jag lär behöva lite goda råd på vägen.

 

Malin

7 oktober 2008 17:48

jag ger dig en stor kram i mina tankar

http://malinsjoberg.blogg.se

 

pernilla

7 oktober 2008 21:31

Tack Malin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...