Jag är på väg, jag är snart framme. Vid resans startpunkt, vilket blir klockan åtta på onsdag morgon. Det hela börjar med en mysig åktur till Stockholm, ensam i baksätet, med musiken och utsikten. Jag bara gillar det så mycket att jag redan nu hoppar upp och ner. Sen blir det flyg till Belgien, vilket ska bli underbart! Längesedan jag flög, börjar bli lite skraj faktiskt. Sist när vi flög till Polen satt jag och höll Linneas hand mest hela vägen och jag är egentligen inte ens flygrädd? Herregud, det måste vara den höga höjden och den dåliga luften i flygplanet. Som tur är reser jag med min kära familj, så inget ont kan ta mig?! Väl i Belgien ska vi väl försöka hitta våran lägenhet vi hyrt, sen blir det shopping och vidare till huvudpunkten. Jag vet att jag har sagt det, men här kommer det igen eftersom jag är så otroligt stolt...*trummvirvel* EM i truppgymnastik! Där såklart min syster är med i det bästaste laget från Sverige som förövrigt är regerande EM mästare. Det ska med andra ord bli kul!

Nu återstår det lilla, (vilket inte är så litet) innan jag är färdig här i Sverige. Alla arbeten jag verkligen måste göra klart! Jag säger redan nu att jag får skylla mig själv, så tyck inte synd om mig, även om jag önskade att ni gjorde det. Jag har haft tid, jag har struntat i det, så jag kommer bara ha mig själv att skylla på. Så? Det känns faktiskt inte alls bättre? Även om min självkännedom är hög! Hum, jag förstår inte riktigt. Så ni får helt enkelt stå ut med en sur Pernilla på onsdag, eftersom hennes tidigare natt spenderats på plugg, plugg, plugg.

Men eftersom jag nu måste jobba i morgon natt, kan jag väl åtminstonde få sova denna. Så, godnatt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...