Direktlänk till inlägg 29 oktober 2008
Danspasset satt som handen i hansken idag. Det var mycket folk trots den dumma tiden. Alla var glada som vanligt och jag kan nästan hela passet utantill. Men snart blir det ett nytt pass, en ny dans och jag ser fram emot det. Lite variation och omväxling är aldrig dumt.
Något annat jag ser fram emot är fredag! Lite oplanerat och spontant, precis så som jag gillar det.
Sen måste jag avsluta på Sofias sätt: Visst känns det fint att va vid liv, en dag till?
För det gör det.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|