De är sådär kallt så att jag måste sitta under täcket för att inte frysa i mitt rum. Antingen är det min kroppstemperatur som spökar eller så har det helt enkelt börjat bli kallare om nätterna så man behöver höja värmen. Datorn värmer i alla fall lite då jag har den i mitt knä, som ett litet barn.

Medelpasset värme dock en hel del förut då jag varvade armhävningar med benböjare och lite därtill. Hopp och studs gick inte att undgå heller, så hoppas ni förstår om jag är lite sliten en kväll som denna. Jag kommer igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...