Alla inlägg under december 2008

Av Pernilla Salo - 31 december 2008 00:34

En fantastisk människa frågade mig förut idag; om jag ångrade något jag gjort från 2008? Och visst hittar man fel och brister i den person man var. Visst dyker vissa speciella händelser upp, de som man alltid bär med sig eller de man redan hade glömt bort. Vissa saker ångrar man helt enkelt och så är livet. Men att se tillbaka, minnas och tänka över sitt 2008 kan faktiskt ge nytta oavsett om det är bra eller dåliga saker man tänker på. Det kan helt enkelt få dig börja slåss, gråta, skrika eller varför inte skratta. Oavsett vad, så känner du verkligen att du lever precis just nu. Så ta dig en kvart, en timme eller varför inte en dag och tänk igenom det gångna året. Få en överblick i vad som egentligen fick dig till och bli den du är idag.

  

Hur du vill börja ditt nya år är bara upp till dig, vill du förändra, se till och förändra det. Trivs du, så fortsätt trivs. 2009 öppnar bara nya dörrar, det är du som väljer vad du vill göra med dem. Äventyret har bara börjat. 2009, jag är redo!

ANNONS
Av Pernilla Salo - 27 december 2008 16:29

Slö. Slapp. Degig. Trött?

Jag kom nyss hem från en halvdag i avslappningens tecken. Mamma bjöd på kroppsmassage och ansiktsbehandling så det stod härliga till. För det var väl upplevelsepresenter som gällde i år? Min mamma körde i alla fall på det. Så nu ligger jag utmattad och go i min säng medan smöret fräser i stekpannan. Pastagratäng med kyckling sitter fin, fint en sådan här dag.


Jag vill egentligen inte prata om min jul. Inte för att den var dålig på nått sätt, för det var den verkligen inte. Den var riktigt trevlig med nära och kära i största fokus. Anledningen till att jag inte vill prata om det är för att jag liksom tröttnat på det. Ja, jag har faktiskt det. Ge mig något nytt att se fram emot istället. 


I kväll blir det antingen sängen och one tree hill, toning på min syster framför spegeln eller sång framför tv:n i form av singstar. Det duger, vilket som!

ANNONS
Av Pernilla Salo - 24 december 2008 00:29

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det! Markus har fångat hela livets gåta i två meningar. Schysst, coolt. Kalla det vad ni vill. Jag tycker det är häftigt.


Julafton känns så avlägset. Det känns som vilken dag som helst på året, även om ingen dag är sig lik egentligen. Ibland vaknar vi, omedvetna om dagens upplevelser och händelser. Ibland vaknar vi, med en känsla ingen annan än du förstår dig på. Och ibland vaknar vi, tomma. Utan svar. Vissa säger att vi själva väljer varje morgon om vi vill vara glada eller ledsna och jag förstår dem. Har tänkt så många gånger. Och visst, kan det stämma när något jobbigt trycker i själen. Men vad händer om vi inte har något val? Om någon tar all vår kraft, skrynklar ihop det och slänger iväg det långt, långt bort. Vad gör vi? Vi kan knappast ta fram det positiva. Nej, ibland händer saker vi inte kan göra något åt. Att inte kunna hantera det som händer, göra något åt saken kan vara en av det smärtsammaste saker en människa kan gå igenom.

Av Pernilla Salo - 22 december 2008 00:41

Idag fortsatte godishysterin. Nougatbräck, kola och tryffel stod överst på listan. Och kan ni tänka er, allt blev faktiskt lyckat. P&S. Pernilla och Sandra. Ja, vi är ett bra team det bara är så. Men sen är vi ju systrar också.


Jag fick mig en ordentlig funderare härom dagen efter ett allt för gripande oth avsnitt. Vad tjänar det till att vara en god människa när allt ont ändå händer dem? Ett tag höll jag med Lucas i påståendet. Varför gå runt, göra rätt, vara snäll när man ändå drabbas av motgångar som ibland är så förskräckliga att man förlorar allt. Jag höll med honom i hans argument tills Keith kom och förklarade det hela för oss båda. Det gäller att titta utanför ramarna, att se det från ett annat perspektiv än sitt eget. Att det vi gör faktiskt speglar av sig på dem vi känner och inte känner. Vi behöver vara bra människor för att våra nära och kära behöver det. Vi är med och formar dem, så istället för att tänka egoistiskt. Tänkt längre. Tänk på hur dina vänner hade varit utan dig? Hade de varit likadana som nu? Jag fullkomligt älskar sådana här tankar.

Av Pernilla Salo - 20 december 2008 23:52

Mandlar, trillingnötter och kola har varit kvällens huvudäme. Jag och Sandra har stått vid spisen om vartannat, även om jag mer är moraliskt stöd för henne. Att göra julgodis till vänner och familj är både kul då man gör något med omtanke samtidigt som man får pyssla lite både med själva baket men också med allt runtomkring.


Det är mycket folk i Skåre-huset. Det är inte bara Sandra och Jonas som kommit hem. Även Christian, Anneli, Vilma och Liam är på besök under helgen vilket fört med sig mindre dator. Men nu vid juletiden får man prioritera. Och jag känner att dator inte är något jag saknat. Tid med släkt, tid med fantastiska människor är något jag värderar, högt. Sen att vi är så trevliga i min släkt gör ju inte saken sämre. Dock åker Finspång-folket hem i morgon, medan vi behåller Sandra och Jonas till nyår.


Julen har kommit hem till oss i år, vilket känns skönt då vi alla har lite mer frihet än vad man har i Degerfors. Ska inte prata ont om Degerfors, men man känner sig faktiskt lite instäng där vid juletiden. Även om jag saknar allt pynt som ännu inte hunnit komma upp hos oss. Mormor brukar vara en rackare på och pynta och då menar jag överallt.


Julen känns ändå så avlägset, det känns som fel tid. Julen känns långt bort även om jag enligt kallendern räknat fram till att det är fyra dagar kvar. Äh, om man har tur kommer det. Dock känner jag mig inte så jättesugen på julmaten, då jag redan förätit mig på den. Blir i allafall en hel del promenader för min del så här innan jul, så att jag kan överleva julhelgen med något så gott samvete.

Av Pernilla Salo - 18 december 2008 21:00

Dagen innan. Jag kan helt klart säga att jag mår bra, när jag sitter i min stora t-shirt och kollar på mina ovanligt vita strumpor. Jag mår bra såhär dagen innan lovet börjar. Även om jag inte ser fram emot jul så mycket så sitter lovet som handen i handsken. Pausen från plugget, pausen från stressen och pausen från tiden. För även om det nu är lov i tre veckor eller i tre dagar så är tiden inget bekymmer. Så fort jag är ledig glömmer jag bort klockan och fokuserar på det jag vill göra istället. Vanligtvis hinner man inte, men på lovet hinner man allt man vill hinna. Det är det som gör lov till lov. Den underbara känslan när man vaknar på morgonen, tystnaden eftersom jag oftast vaknar före alla andra. Det ljusa, det lugna. Att bara ligga under täcker och värma sig på morgonen borde göras allt mer ofta. Och jag försöker på vardagarna även om hälften av kroppen skriker att det är dags att gå upp. Och eftersom jag inte har svårt med att gå upp på morgonen gör jag som den bittra hälften av mig säger och går upp. Jag borde lyssna mer på den vänliga sidan, den bra sidan, den lugna sidan. Oh, vad lovet kommer lägligt.



Av Pernilla Salo - 17 december 2008 17:22

Har haft min sista mattelektion, någonsin. Äntligen klar med matte B och det rinner ett litet glädjerus igenom mig. Tråkigt nog rann det verkligen igenom mig, då jag blev på dåligt humör när jag kom hem. Det vänder snabbt och nu har jag faktiskt ingen lust att åka till friskis och träna även om jag vet att jag borde. Jag ringde mamma, sa att jag behöver shoppa för att komma på bättre tankar. Sen behöver jag lite nya kläder i garderoben, får se vad pengarna räcker till i dessa tider. Hon ställer alltid upp, min mamma! Även om hon är sur, sjuk, ledsen ja när som helst. Hon gör allt för mig. En sådan mamma vill jag en dag bli.


Så nu blir det att skala potatis. Ta mig till grön zon, snälla.

Av Pernilla Salo - 16 december 2008 21:53

Jag lyssnar på samma låt om och om igen för tillfället och har egentligen gjort det under hela kvällen. Sofia spelade den för mig i morse när vi satt tysta på bussen och trängdes med alla stressade människor. Vi hade inte bråttom för fem öre även om vi redan hade börjat skolan. Vi bara tittade ut, lyssnade och njöt av ännu en dag tillsammans.


Sofia och jag behöver inte säga hej, vi behöver knappt säga hejdå. För våran kontakt till varandra är så naturlig. Vi vet att vi ses i morgon, vi vet att jag kommer skicka ett sms på kvällen och fråga när vi börjar i morgon. Vi vet att någon av oss kommer snubbla i det branta stupet upp till skolan. Vi behöver inte anstränga oss för att ha kul, vi har det ändå.


I morgon kommer vi antagligen att skratta oss igenom dagen eftersom vi inte har så mycket kvar att göra i skolan innan vi går till halvlek.


Låten är förresten "Stjärnfallet" med självaste Krunegård. Lyssna vettja! 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se