Det är såklart jag måste ha förändrats på ett år.

Min stil har antagligen utvecklat sig från skarpa färger till mer naturliga basfärger. Mina söta linnen har nog övergått till mer sofistikerade plagg. Sen har det växt, lite här och var. Vilket har uppskattats. Ja, det märks att ett år har gått.

Min sociala förmåga har definitivt förändrats då jag alltid fick rollen som blyg. Inte helt konstigt då min högstadietid gick i dess tecken också. Jag har nu växt i mig själv och på sätt tagit till mig känslan av att saker kan kännas underbara även om man inte är perfekt. För det var nog där haken satt, rädslan för att bli utpekad. Ja, det märks att ett år har gått.

Mitt rum har gått från flickigt till mer kvinnligt även om jag har lång väg kvar. En grå 90 säng har bytts ut mot en 140. En liten svart knubbig tv har fått lämna plats åt en Panasonic 42 tum. En kudde har blivit till sex kuddar bakom min rygg på kvällarna. Och böcker hinner jag knappt med längre. Ja, det märks att ett år har gått.

Dagboken som förut samlade alla mina tankar har bytts ut och ersatts av en blogg. En blogg som till en början var intressant och innehöll mina tankar nerskrivet på ett finurligt sätt, vilket nu mera inte innehåller lika mycket av den varan. Mitt behov av Internet och kommunikation har ökat i och med snabbare bredband, fler intressanta internetsidor och bättre mobiler. Ja, det märks att ett år har gått.

Vänskap har vacklat och återfunnits. Vänskap har dött. Vänskap har också blivit starkare än någonsin då man burit på varandras bördor. För ett år sedan hade vänskap en helt annan betydelse än vad den har idag. Då var vänner något man behövde för att överleva. Nu är vänner dem som räddar mig om jag inte skulle överleva. Vänner ska man skratta med. Och skrattet har ekat mycket året som gått. Jag har skrattat mer än någonsin, vilket betyder att jag mått bra. Ja, det märks att ett år har gått.

Såsom vänskap har också kärlek gått upp och ner. Att ta vara på kärlek när det varar är något jag lärt mig och tagit med mig under den gångna tiden. Utvecklingen från singeltjejen till förhållandetjejen gick ibland knackigt men extremt fort. Jag lärde mig snabbt hur det var att befinna sig i ett förhållande, trots att jag inte varit mycket för den typen innan. Alla dagar gick inte som planerat, men ångra gör man inte då de dagarna gett mig erfarenhet och fantastiska minnen. Ja, det märks att ett år har gått.

Trots alla förändringar måste jag säga att det mesta av mig själv finns kvar. För hur många gånger jag än har klipper mig, eller hur många gånger jag än gjort misstag så kommer jag fortfarande vara samma tjej som då. Det är inte jag som förändras, det är allt runt omkring som formar mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...