Jag skulle vilja berätta om gårdagen. Men eftersom den långsamt åt upp mig uppifrån och ner låter jag bli. Och vad menar jag med det? Jo, att allt vände sig emot mig som om jag vore dess motståndare. Onsdagar tycks inte veta vad samarbete är. Ptf, någon som det snart blir ändring på. Vill man ha något, ser man till och får det. Kanske inte alltid är på vackraste sätt, men får man det tillslut kan det va värt det. Och onsdagar ska jag definitivt få ordning på.

Sen får man faktiskt inte glömma att min onsdag tog en vändning vid nio på kvällen, men det är en annan historia. En historia som inte är färdigskriven än.

Måste bara säga att One tree hill säsong 4 och 5 är på väg hem till Skåre. Så ni vet vad jag håller på med om jag plötsligt försvinner bort i dess magiska värld. Mm, mycket tv framöver.

 

Jokke

11 december 2008 22:00

Jag rodnade typ när jag läst igenom det om vändningen vid klockan nio. Bara så du vet. :)

http://applewars.blogspot.com

 

pernilla

11 december 2008 23:09

Haha, sött!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...